Domkyrkan får nya änglar

Ateljén i parhuset i Valsätra består av två rum där vävstolarna tar upp nästan all plats. Men längs väggarna i det ena rummet finns fack och lådor fulla av tyger och garner sorterade i färger och material. Man kan frossa i färgnyanser, snusa på tjärdoftande märling (tjärad hampa), fingra på små lappar i siden, se dagsljusblänket i tunna silver-och kopparplåtar, fundera över hur det är att virka silvertråd och sticka koppartråd, för att inte tala om att montera taggtråd på väv.
Sedan två år tillbaka är det här Monica Åbergs dagliga värld. Innan dess arbetade hon inom Svenska kyrkans utbildningsinstitut för blivande präster, Pastoralinstitutet, i Uppsala.
- Jag har alltid velat arbeta konstnärligt på heltid och för två år sedan fick jag möjlighet att göra det, säger hon.
I morgon, fredag, har hon vernissage för utställningen Änglar - tyg och otyg i Uppsala domkyrka. Det har hon sig själv att tacka för och förstås domkyrkoförsamlingens intresse.
- Jag satt i Domkyrkan och lyssnade på en konsert med Eric Ericsons kammarkör som sjöng Rachmaninovs Mariavesper - och tänkte plötsligt att här måste jag ställa ut! Så jag frågade domprosten Tuulikki Koivunen Bylund och domkyrkokaplan Lars Åstrand. Och de sa ja, berättar Monica Åberg.

Detta hände sig i februari. Sedan dess har Monica Åberg färdigställt tre stora vävar, som var påbörjade då, och vävt nio nya. Inte "bara" vävt, utan också tänkt ut, beräknat, grovskissat, och valt material av många olika slag.
- Jag har bara varit ledig en vecka i sommar. I övrigt har jag vävt hela tiden, varje dag. Det gör ingenting. Det är så roligt att få anstränga sig över ett tema som man själv har hittat på. Det är ju det här jag vill göra, säger hon och visar de olika vävarna.
Temat är änglar. Men betraktaren, domkyrkobesökaren, får inte se en enda ängel. Åtminstone inte i Monica Åbergs vävar. De är inspirerade av änglar och tankar kring änglar, men inte alls föreställande på något illustrativt sätt.
Brevet från Gabriel är en beigevit tjock väv med en diagonalställd kvadrat av virkad koppartråd. Sofias lilla röda är en svart väv med ett karmosinrött parti eftersom karmosinrött är den kvinnliga ängeln Sofias färg. Men också den fallne ängeln Lucifer har en väv i svart och rött. Klingande cymbal är tredelad beigevit med en lång kopparplåt i mitten. Marias gästabud är vävd och knuten i blåaste blått med lin och sidentyger. I skinande vita kläder visar att vitt inte är en färg utan många skiftningar av ljus i alla dessa vita siden-silke-bomull-linnelappar som knutits med ryaknutar i den vita väven.
- Ibland är änglarna ensamma, ibland kommer hela änglaskarorna... sägs det.

Tolv vävar ställer hon ut den här gången. Tidigare har hon bland annat ställt ut Guds vävar och fanstyg på Pastoralinstitutet.
- Detta i Domkyrkan är den största utställning jag gjort kring ett tema, berättar Monica Åberg om sin änglautställning.
Den, som vill se hennes nya vävar, skall inte bara gå in i Domkyrkan. Man skall också lyfta sin blick upp från golvet och vardagen till ungefär fyra meters höjd. Där uppe, på pelarna i den södra pelargången hänger hennes tolv änglainspirerade vävar i finurliga upphängningsanordningar.
- Man får ju inte borra i pelarna, så Hans, min man, har gjort någon sorts krampor av järn som skall hålla vävarna uppe.
När utställningen i Domkyrkan plockas ned i oktober ska delar av den skickas till S:t Petersburg. Där ställer Monica Åberg ut i november i samband med en internationell konferens för kvinnor.
Det har alltså gått bra för Monica Åberg sedan hon bestämde sig för att ta steget och satsa helt på konsten.
- Ja, det beslutet har jag aldrig ångrat!

Domkyrkan får nya änglar

Siden, silver, lin och taggtråd hör till materialen textilkonstnären Monica Åberg i Uppsala arbetar med i sina vävar. Nu ställer hon ut i Domkyrkan. Och senare i höst visas hennes vävar i S:t Petersburg.