Dora Maar underskattad i konsthistorien
Att Picasso hade många kvinnor är inte något nytt, inte heller att han hade flera modeller.
Foto: Fotograf saknas!
Dora Maar var en av de kvinnliga pionjärerna inom fotografi och stod på höjden av sin karriär i början på 1930-talet. Hon var surrealist och politiskt aktiv.
När Dora Maar dog 1997 var hon nästan helt bortglömd. I Le Monde kunde man läsa en notis om att hon hade varit en av Picassos modeller, bland annat till den berömda serien Den gråtande kvinnan.
Det var först långt efter hennes död som hon började uppmärksammas. Två kvinnors arbete har varit grundläggande för forskningen om Dora Maar: konsthistorikern Victoria Combalía i Barcelona och Anne Baldassari, chef för Picassomuseet i Paris. Baldassari är den första som analyserat alla de bilder som Dora Maar tog av Guernica.
En annan person som uppmärksammat Dora Maar är journalisten Britt Ståhlberg Norée som för Dagens Industri bevakade en auktion av Dora Maars kvarlåtenskap hösten 1998.
- Jag blev nyfiken på vem hon egentligen var. Hon hade sparat allt som hon fått av Picasso och levt ganska knapert de sista åren. Allt såldes till den fantastiska summan av 320 miljoner kronor. Förutom verk av Picasso hittades flera okända fotografier tagna av henne.
För tre år sedan bestämde sig Britt Ståhlberg Norée att skriva en bok om Dora Maar och Picasso. Hon forskade inte bara om deras relation utan också om tidsandan; 1930-talets ekonomiska kris, spanska inbördeskriget och andra världskrigets Paris.
Till sin hjälp har hon förutom Victoria Combalía och Anne Baldassari bland annat haft Marianne Clouzot, en ungdomsvän till Dora Maar som avled 2007 och Pierre Daix, en av Frankrikes främsta Picassoexperter.
-Myten om att hon också i verkligheten var den gråtande kvinnan på Picassos tavlor har tyvärr förföljt henne. Men det stämmer inte. Hon var stark och självständig. Och en skicklig fotograf.
Dora Maar föddes 1907 i Paris döpt till Henriette Markovitch. Mamman var fransyska och hennes far kroat. Hon fick smeknamnet Dora, men efternamnet ändrade hon själv vid vuxen ålder.
När Dora var två år flyttade familjen till Argentina och när hon fyllt 20 år bosatte hon sig för gott i Paris med sin mamma.
Hon ville bli konstnär och började i André Lhotes målarskola i Montparnasse. Året var 1927 och det var också under denna tid som konstnärer och författare samlades på de kända kaféerna. Det var här som Dora Maar kom i kontakt med surrealismen, politiskt radikala idéer och med den nya rörelsen inom fotografi: La Nouvelle Photographie. En av medlemmarna var Man Ray.
Det som utmärkte den nya fotokonsten var bland annat stora närbilder, kontroversiella perspektiv, experimenterade med fotocollage och starka överexponeringar. Förvrängda bilder kom att bli Dora Maars specialitet.
Så småningom tar tiden i det glada Montparnasse slut. Dora Maar börjar dokumentera slumkvarteren och umgås alltmer med surrealisterna.
Hennes första möte med Picasso sker på kafeét Les Deux Magots i Paris. Hon satt ensam vid ett bord och lekte med en fickkniv när Picasso och hennes gode vän poeten Paul Eluard kom dit. Hon högg knivspetsen snabbt mellan vänsterhandens utspretade fingrar. Ibland missade hon och den svarta handsken med rosa blommor som hon bar färgades av blod. Picasso blev fascinerad av leken och bad att få handsken som minne. Den sparade han sedan hela sitt liv i en glasmonter.
Deras första möte följdes av flera sporadiska. Picasso kom bland annat till Dora Maars fotostudio där hon fotograferade honom - bilder som aldrig visades förrän efter hennes död.
- De levde i ett slags symbios, verkar ha varit själsfränder, säger Britt Ståhlberg Norée. Picasso målade till och med sina naglar precis som Dora Maar gjorde, något som skulle bli ett av hennes kännetecken på hans målningar av henne.
Sommaren 1936 blev deras relation offentlig samtidigt som det börjar bli oroligt i Europa. Men de fortsatte arbeta tillsammans och Dora Maar började så småningom måla igen, vilket fick till följd att hon alltmer övergav fotograferandet. Kanske berodde det på, som Britt Ståhlberg Norée säger, att hennes måleri aldrig var samma hot för Picasso som hennes fotokonst.
Sommaren 1937 skulle världsutställningen äga rum i Paris och Picasso fick en förfrågan om att göra något för Spaniens paviljong. Men riktigt vad visste han inte.
Så bombades den lilla spanska staden Guernica i Baskien den 26 april 1937 på Francos order. En terroraktion som skakade västvärlden. Och genast visste Picasso vad han skulle göra till världsutställningen. Han började måla det som skulle bli det världsberömda verket Guernica.
Vad många inte vet är att Dora Maar, enligt Anne Baldassari, starkt bidrog till verkets slutgiltiga utformning. Hon fotograferade nämligen tavlans framväxt, som sedan blev en betydande dokumentation. Picasso använde bilderna som underlag för det svarta och vita och för målningens gråskalor.
Åtta av de bilder som Dora Maar fotograferade blev kända och publicerades i samband med världsutställningen i Paris 1937. Betydligt fler hittades efter hennes död, vilka bevisar hennes medverkan, en roll som Picasso kom att förringa.
Dora Maars betydelse har ofta förbigåtts i konsthistorien. Men med tiden har hon uppmärksammats allt mer. Ändå är Britt Ståhlberg Norée osäker på om Dora Maara fått sin upprättelse. I biografier om Picasso nämns hon fortfarande bara med några rader.
- Att hennes roll i Picassos skapande är viktig och att hon var en mycket skicklig fotograf, hoppas jag snart blir mer känt. Själv var hon mycket försynt och berörde aldrig förhållandet med Picasso, säger Britt Ståhlberg Norée.
Redan i Guernica ser man spår av den gråtande kvinnan som Picasso kom att gestalta i flera skisser och målningar. Något som sedan förföljt Dora Maar, eftersom det var hon som stått modell. Picassos elaka uttalanden om henne efter deras separation 1943 var att hon ständigt grät. I själva verket skriver Britt Ståhlberg Norée var det hans egen gråt som hon fick stå för - hon fick uttrycka hans sorg inte minst efter Guernica. Eller som Ståhlberg Norée träffande skriver:
"Dora Maar gråter med Picassos tårar."
Efter separationen går Dora Maar in i en depression.
- Men hon var ändå en stark kvinna, menar Britt Ståhlberg Norée. Picasso var exceptionell - han förbrukade helt enkelt kvinnor. Hon stod ändå ut och jag tycker hon var beundransvärd med tanke på den tid hon levde i. Till sist tog hon sig ur sin depression, fortsatte att skapa och levde sitt eget liv.
Picasso dog 1973, men Dora Maar kom att leva ända till 1997. De sista 15 åren levde hon ett ensligt liv i Paris och i det hus som Picasso skänkt henne i byn Ménerbes i Lubéron. 1990 ställde hon ändå ut i Paris och 1995 visades några av hennes fotografier i Barcelona. Det var den första och enda utställning med hennes fotografier som gjordes medan hon ännu levde.
-Sju personer kom på hennes begravning, berättar Britt Ståhlberg Norée. Hon träffade aldrig någon annan man, hennes kärlek till Picasso hade levt vidare i allt hon sparat och hon vakade över sin guldskatt i över 50 år.
AKTUELL: Nyligen gavs boken Dora Maar och Picasso, en kärlek i ljus och mörker, ut, skriven av Britt Ståhlberg Norée. Samtidigt har Paris tre största museer öppnat den största gemensamma utställningen med Picasso någonsin - på Louvren, Musée d'Orsay och Grand Palais - Picasso et ses maîtres (Picasso och hans mästare) Utställningarna pågår till den 2 februari 2009.
Så jobbar vi med nyheter