Drömmen om en ny start

"Älskar du inte New York på hösten? Det får mig att vilja köpa skolsaker. Jag skulle vilja skicka dig en bukett med nyvässade pennor."

Han satte fingret på något, Tom Hanks karaktär i "You´ve got mail". I skolstartstider finns en friskhet i luften, särskilt i en stad som Uppsala dit nya studenter strömmar med sina drömmar om framtiden. Och det vet vi ju alla – att börja i en ny skola eller på universitetet handlar ju om så mycket mer än bara utbildning. Nya vänner som väntar, nya kärlekar att möta och förlora, kanske fiender att tampas med. Och inte minst chansen till en nystart, möjligheten att bli den person du vill vara.

Inte konstigt att skolstarten är ett så populärt ämne i populärkulturen. Se bara på high school-filmernas klassiska scen där ”the new kid in town” får en presentationsrunda genom skolans olika skikt: från de eftersträvansvärda populära eleverna till töntgänget där du för allt i världen inte vill hamna. För som ny kan du påverka ditt öde – eller?

Ja, tanken att du kan komma till en ny plats och bli en helt annan person kan låta romantisk, men verkligheten är lite mer komplicerad. Patrik Aspers, professor vid sociologiska institutionen på Uppsala universitet, menar att vilka vi är till stor del handlar om hur vi uppfattas av andra, och att vår egen påverkansmöjlighet är ganska begränsad.

– När en person flyttar till en ny stad och börjar en ny skola öppnas ju vissa möjligheter. Men bara för att man sätter på sig nya kläder och hamnar i ett nytt sammanhang innebär inte det att man faktiskt blir någon annan.

Ett exempel på detta hittar vi just i high school-filmens värld, i romantiska komedin "Never been kissed". Här ska 25- åriga journalisten Josie, spelad av Drew Barrymore, gå tillbaka till sin gamla skola och låtsas vara 17 år, som en del i ett undersökande reportage. För henne är uppdraget dock betydligt mer än bara en arbetsuppgift; utan att medge det för sig själv hoppas hon få rätta till den sociala katastrof som hela high school-tiden var, och äntligen bli en av de populära eleverna. Men då hon faktiskt är densamma som hon var som tonåring, intelligent och charmigt klantig, hamnar hon återigen i statusbotten.

– Även om en förändring absolut är möjlig, särskilt när vi hamnar i helt nya situationer och omgivningar, är vi ändå väldigt präglade av vår historia. Även om det på kartan finns en total möjlighetshorisont så begränsas den av vilka vi har varit tidigare, exempelvis av hur vi agerar i olika situationer.

Det kan också vara så att den förmodade nystarten blir tvärtemot den önskade utgången. Artisten Markus Krunegård berättade under ett mellansnack om sin tid som Uppsalastudent; han trodde att han skulle hänga på nation och träffa tjejer, men han satt han bara ensam i sitt korridorsrum i Flogsta. Ännu värre är det för huvudpersonen i den nya svenska skräckfilmen "Alena", vars liv förvandlas till ett helvete när hon börjar en ny hierarkisk internatskola.

– Vi kan inte välja vilka vi blir i omgivningens ögon. Försöka går, men man har ändå inte kontrollen över det, vilka val man än gör. Bara för att du varit duktigast i klassen eller haft mest status så behöver det inte bli så igen. Det är omgivningen som definierar ens möjligheter att vara den man vill vara.

Någon som använt sig av de identitetsskapande aspekterna av skolstarten är författaren Maria Nygren. Hennes ungdomsroman "Miriam om Natten" handlar just om en 19-årig tjej som kommer till Uppsala för att studera, och för att skapa sig ett nytt liv.

– Jag är själv uppvuxen i Uppsala och har sett folk komma till universitetet och den förändringsprocess de kunde gå igenom. Hur någon var en person när den kom och en månad senare hade kläder och musiksmak blivit helt annorlunda. Och det finns något väldigt kittlande i det där. Ofta är det människor som för första gången sluppit ur greppet från hemmet där man kanske suttit fast i en viss roll.

I romanen har Maria Nygren dragit det särskilt långt. Här stjäl huvudpersonen identiteten från den tjej som hon tycker att hon själv borde ha varit, vilket förstås inte görs ostraffat. För här finns också en person från hennes förflutna, som vet vem hon var och är ett hot mot den nya identiteten.

– Universitetsmiljön är en perfekt spelplats när det handlar om att återskapa sig själv. Det är drömmen om att klippa alla band, få vingar och kunna flyga. Och det är nog något som många fantiserar om hela livet.

Kanske är drömmen om den totala förändringen inte mer än en fantasi. I slutändan kan vi trots allt inte fly ifrån oss själva och de vi är. Tur då att vi har filmens värld dit vi kan bege oss när verkligheten känns för komplicerad.