Drömvärldar möts på Whitneybiennalen
Flera av de yngre, födda på 1960-talet och senare, inspireras av den (amerikanska) konsthistorien från minimalismen och framåt. De flesta har 1960- och 70-talens psykedeliska och politiska konst som största influenser, vilket konkret betyder att den ena fantasivärlden efter den andra "målas upp" för betraktarens ögon. Dock främst i andra material än olja på duk.
Den samtida amerikanska konstscenen domineras i curatorernas urval av blyertsteckningar och guacher, akvareller och tuschteckningar, installationer och skulpturer, och har väldigt lite utrymme för måleri, video och film. I Virgil Martis hallucinatoriska "Grow room" blir kroppen lika uppluckrad som framför speglarna i Lustiga huset. Väggmaterialet är metallblank polyesterfilm, screentryckt med spindelväv som knutits i makramé.
Whitneybiennalen har alltid varit ansedd. Den inrättades i början av 1930-talet, i en tid då de amerikanska konstnärerna kämpade för att hitta ett eget uttryckt, skilt från trenderna som styrde från Europa. Whitney Museum of American Art, som står bakom biennalen, grundades 1932 och har fortfarande till uppgift att särskilt framhålla amerikansk konst. Som amerikaner räknas också inflyttade som bor och är verksamma i landet, ett knappt 30-tal på årets utställning.
Så jobbar vi med nyheter