"Du ser ut som en jÀvla konstkritiker"

Det var nĂ€r jag började jobba inom skolan som jag förstod hur kulturföraktet internaliserats i mig. Att jag, som jobbat pĂ„ kulturtidskrift, med böcker och skrivit artiklar, för första gĂ„ngen pĂ„ lĂ€nge kĂ€nde att jag fĂ„tt ett riktigt jobb. DĂ€r man helt enkelt inte höll pĂ„ med kultur. SĂ„ nĂ€r den nioĂ„riga eleven sa till mig: "Du ser ut som en jĂ€vla konstkritiker", tuggade jag det bara i mig. Hans kritik av mig – och, kanske, av skolan – var sĂ„ genialiskt avvĂ€pnande. UngefĂ€r: Du, med dina svarta klĂ€der och svĂ„ra ord. Vad gör du i skolan?

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Kultur och Nöje2015-01-04 06:57
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Jag skulle vilja kontra med författaren Mara Lees ord, nĂ€r hon svarar pĂ„ den i höstas nystartade sajten Kultwatchs kulturenkĂ€t: "Att lĂ„ta vĂ„ra svenska barn vĂ€xa upp i kulturell misĂ€r omgivna av miljöfarliga leksaker borde vara straffbart." (22/12) Kulturell misĂ€r – det lĂ„ter hĂ„rt, och det Ă€r hĂ„rt. Det Ă€r hĂ„rt att jag tillbringat en termin i lĂ„gstadieskolan utan att se röken av en fĂ€rsk bok. De Ă€r hĂ„rt att jag sett drösvis av klipp, filmer, plingande iPads och hetsiga tv-spel, men inte ett enda barn som lĂ€ser böcker. Det Ă€r hĂ„rt att vi sjabblar bort generationer av barns bĂ€sta bokslukarĂ„ldrar och lĂ„ter dem hĂ„lla pĂ„ med nonsens i skolan. Det Ă€r hĂ„rt att vara kulturarbetare men vĂ€l i skolan hitta sig sjĂ€lv stĂ„ och anvĂ€nda böcker som tyngd över nystrukna plastpĂ€rlplattor.

"Mina förÀldrar Àcklades av mitt intresse för sÄ kallad finkultur. Det hade varit mindre skamligt om de kommit pÄ mig med att titta pÄ porrfilm. Hur uppstÄr en sÄ kulturfientlig miljö? Hur skapas en sÄdan rÀdsla för nÄgot som man kanske inte riktigt förstÄr?"

Det frĂ„gar sig karaktĂ€ren Jenny i Åsa Grennvalls fantastiska serieroman "Deras ryggar luktade sĂ„ gott". Efter mitt halvĂ„r i lĂ„gstadiet stĂ€ller jag frĂ„gorna till mig sjĂ€lv: Varför skĂ€mdes jag sĂ„ mycket över att jobba med kultur, att jag fick anstrĂ€nga mig i lĂ€rarrummet för att berĂ€tta vad jag gör? Hur uppstĂ„r ett sĂ„ internaliserat kulturförakt, att inte ens en person som jobbar med kultur kan hitta en passande vĂ€g till att förmedla den i skolan?

Jag Ă€r lycklig att författaren Daniel Sjölin i december anstĂ€lldes av just Utbildningsdepartementet, som expert pĂ„ lĂ€sfrĂ„gor. För kultur och utbildning hör intimt ihop, Ă€ven om den svenska skolan vill fĂ„ oss att tro motsatsen. Ingen lĂ€ngtar egentligen efter nonsenstimmar framför mördande skĂ€rmar. Ingen lĂ€ngtar efter urtrista ”sagor” frĂ„n 2001. Ingen lĂ€ngtar efter en generation illitterata barn med en framtid de inte sjĂ€lva förstĂ„r. Mara Lee, igen: "Att lĂ€sa skönlitteratur bör vara en integrerad del av ett civiliserat mĂ€nskligt liv."

Elin Cullhed Àr ny mediekrönikör pÄ UNT Kultur.