Duell på hög politisk nivå

I den lilla Londonförorten Putney - idag mest känd som startpunkt för den årliga kapprodden mellan universiteten i Oxford och Cambridge - utkämpades år 1809 en av historiens mest anmärkningsvärda dueller.
Krigsministern Lord Castlereigh hade utmanat utrikesministern George Canning på pistolduell för att värna sin heder. Bakgrunden till de båda herrarnas motsättning var av både personlig och storpolitisk art. 1809 blev Britternas annus horribilis under det långa kriget mot fransmännen.
Pacificeringen av den Pyreneiska halvön råkade ut för ett bakslag då Sir John Moores armé tvangs dra sig tillbaka. Landsättningen av brittiska trupper vid Walcheren i Holland för att öppna ytterligare en fron lyckades initialt. Insatsen måste dock avbrytas efter ett halvår då den brittiska kontingenten decimerats av en fruktad febersjukdom som fick namnet "the Walchenden fever".
Det var tydligt att krigsdepartementet med Lord Castlereigh hade ett och annat att svara för, något som utrikesministern George Canning inte försummade att göra veterligt.

Premiärministern, hertigen av Portland, insåg att Cannings kritik var befogad men underlät att själv meddela Lord Castlereigh detta. Krigsministern ansåg sig vara utsatt för en komplott för att avlägsna honom från kabinettet och valde att utmana anstiftaren att försvara sig med vapen i hand. De båda kontrahenterna möttes på den plats där premiärminister William Pitt duellerat med den högröstade whigpolitikern George Tierney elva år tidigare.
Duellanterna avfyrade två skott vardera. Castlereagh var den bättre skytten och hans andra skott träffade Canning i låret och åstadkom "a Rent in Mr Cannings Pantaloons".
Om denna handgripliga uppgörelse mellan två ministrar i en regering i kris har historikern Giles Hunt författat en liten läsvärd bok som bär titeln The duel - Castlereagh, Canning and Deadly Cabinet Rivalry. Hunt pekar bl a på att de båda duellanterna hade en hel del gemensamt. Båda var tidigt anhängare av den radikale Charles James Fox men återgick i likhet med Pitt till ordningen när vidden av den franska revolutionens skräckvälde började bli känt. Lord Castlereagh var dock till sin läggning ytterligt reserverad emedan Canning var mer uppsluppen och rent av retsam.

Canning hade dock en svag punkt. Hans ursprung var av enklast tänkbara slag. Fadern försvann tidigt ur hans liv och hans mor tvangs försörja sig som skådespelerska. Genom en serie nya styvfäder ökade kretsen av styvsyskom varav många var av tveksam moralisk halt. Duellen med Lord Castlereagh gav därför Canning en utsökt chans att en gång för alla bli betraktad som gentleman. Att bli utmanad på duell av en av rikets blåblodigaste och förmögnaste jordägare innebar - även med risk för dödlig utgång - att uppkomlingen eleverades till en nivå av oantastlighet enär endast verkliga gentlemen fick duellera med vapen i hand.

Vanligt folk löste, då som nu, sina meningsskiljaktigheter med domstolars hjälp. Emellertid var duellen som ett fenomen på hög politisk nivå år 1809 på väg att dö ut. Högröstade och välformulerade moralister fördömde dem, Kungen motsatte sig att hans ministrar riskerade livet i onödan. Men värst av allt var att medelklassen började anamma beteendet. Det fanns då helt enkelt inte längre någon poäng för gentlemen att duellera om detta förfaringssätt inte bidrog till att skilja dem från mängden.

Duell på hög politisk nivå

Om en handgriplig uppgörelse mellan två ministrar i en regering i kris har historikern Giles Hunt författat en liten läsvärd bok, skriver Wilhelm Engström.