Scenen ligger öde, i ett dunkelt ljus. I ena hörnet står en hög säng. På väggen över den hänger ett par Elvisaffischer. På andra sidan rummet står en gigantisk jukebox. Kikar man lite närmare ser man att den bara spelar Elvislåtar. Plötsligt börjar den lysa i starka färger, musiken strömmar ut och ut ur boxen kliver Elvis i egen hög person. Han vickar på höfterna, ser tuff ut i sina solglasögon och river av några ackord på gitarren.
Jag har precis fått en liten privat förevisning av en scen ur Elvis i jukeboxen som har premiär i dag, den 16 februari, på Den lilla teatern i Uppsala.
Föreställningen sätts upp av Panikteatern och handlar om tolvårige Bobby som förlorat sin storebror i en olycka. Brodern hade Elvis som idol och snart börjar det hända märkliga saker. Elvis kommer ut ur jukeboxen som en levande person.
- Bobby är en kille som stänger av sorgen. Föreställningen är en komprimerad sorgeprocess. Det är lättare att gå via Elvis än att tänka direkt på brodern, berättar regissören Ronald Brandel.
- Ja, det är lite som att söka tröst i musiken, säger P-A Strand som spelar Bobby.
Manus är skrivet av den finske skådespelaren Paul Olin och föreställningen har tidigare spelats i Finland. Nu sätts den för första gången upp i Sverige.
Innan arbetet började hade ensemblen ett långt samtal med en psykolog som var specialiserad på barn som förlorat ett syskon.
- Vi pratade om hur man kan gestalta sorgen. Något vi tyckte var lite konstigt i manus var att föräldrarna var väldigt frånvarande. Men psykologen sa att det inte var särskilt ovanligt. Många föräldrar går själva in i sorgen och får mycket med sitt eget, så att de stänger av mot sitt barn, säger Ronald Brandel.
Ett tungt ämne som döden, hur gestaltar man det så att det passar barn? Precis som för vuxna tycker Panikteatern. Man ska ta det på samma allvar, inte tro att allt måste vara lättsamt och ytligt för att barn ska kunna ta till sig innehållet.
- Jag har själv en nioåring. Han pratar gärna om döden och det är inget komplicerat alls. Men det får inte bara vara jobbigt. När barnen går ut vill vi att de ska känna en befriande känsla, att de fått med sig något. Att i sorgen kan skratt och gråt gå hand i hand, säger Ronald Brandel.
Det har varit viktigt att få in det lättsamma och humoristiska, även om ämnet är tungt. Humorn kommer mycket via Elvis. Även om han befinner sig i Bobbys fantasi är han i högsta grad en egen individ med ett eget ego och har gett ensemblen många skratt under arbetes gång.
- Han är ingen medveten terapeut, säger Erik "Elvis" Lidholm och hoppar upp på sängen, dansande till tonerna av Jailhouse Rock.