Nog går det nio makalöst ointressanta böcker på varje underhållande, bildande, spännande, förförande, inspirerande bok.
Efter några år av förtjusning över själva mängden böcker, inträder hos undertecknad en övermättnad. Och en förundran över hur bokutgivning går till. Förlagen väljer och vrakar bland inskickade manus. De som skickar in sina manus, är kameler som försöker tränga sig igenom ytterst snålt tilltagna nålsögon. Förlagen dissar en del bra manus, och hissar samtidigt en hoper halvtrista, som ingen köper och som inte ens blir ihågkomna så länge att de kan glömmas bort.
Samtidigt ger allt fler skrivande människor ut böcker på småförlag, ibland ägda av författarna själva, inget nytt i det. Eller så använder sig skribenterna av någon av alla de print-on-demandlösningar som finns. Inget ont i det.
Det är en härlig känsla att bläddra i en bok man själv har skrivit. Att ge bort den till familj, vänner och bekanta, kanske rent av sälja den i den lokala boklådan och via sin hemsida.
Men hur ska bokläsaren få någon reda i den bokflod som verkligen väller fram, trots Svenska förläggarföreningens statistiska uppgifter om minskad bokutgivning och bokförsäljning?
Hur ska man hitta pärlorna i egenutgivningen, när få kultursidor har tillräckligt med recensenter och plats för de etablerade förlagens utgivning, som möjligen kan sägas ha undergått en viss kvalitetskontroll. Vilket är problem för många böcker, utgivna på så kallade egna förlag, som varken har lästs av professionella lektörer eller korrekturläsare. Och tyvärr ofta ser ut därefter.
Ett annat problem är den mängd av icke-böcker, som tycks översvämma framför allt den engelskspråkiga bokvärlden i form av e-böcker, men kanske också som pappersböcker. Till exempel autogenererade sammanställningar av artiklar från Wikipedia och textcollage av hopklippta blogginlägg och tweets sammanförda i bokform under sammanförarens ”författarnamn”.
Pappersboken har fått sällskap av ljudböcker och e–böcker, bra. Allt som underlättar läsning är bra. Läsning ger sammanhang, kontakt med tankar från olika tider och platser. I berättelsen möter människan människan.
Men vad ÄR en bok? Innehållet måste vara avgörande.Levande debatt och samtal kring bokens värde är ett måste.
För mig står begreppet bok för en beständiggjord berättelse i text eller bild, i prosa eller poesi, i fiktion eller faktaform. Och med någon sorts kvalitetskontroll av såväl tanke som språk i sin tillkomstprocess. Plus en äkthet vad upphovsmannen beträffar.
Vad är en bok för dig?? Diskutera!
Läsa gärna Natur och kulturs litterära chef Richard Herolds debattinlägg i DN 2011-11-21.
”…bokmarknaden --- översvämmas av produkter vars innehåll inte motsvaras av vad vi omedelbart skulle betrakta som en bok”, skriver han bland annat.
”För mycket böcker” skrev jag i början. Nä, böcker kan aldrig bli för många.