Det är tio år sedan svenska Christina Owman släppte sin debut Open doors där hon experimenterade med ljud och förvrängd sång. Mellanplattan Throwing knives fortsatte på den vägen. Det gör hon även på nya Little beast där hon låter cello, såg (!) och inte minst rösten passera genom olika effektenheter.
Det hela hade kunnat bli till mest effektsökeri om inte Owman hade haft en sådan känsla för även melodier och arrangemang. Hon sjunger dessutom riktigt bra när hon inte använder rösten som effekt. Med sig denna gång har hon även favoriten Mark Lanegan på två låtar.
Det hela blir till en eruptivt expressiv upplevelse med en högst ovanlig ljudbild. Det blir något av en katharsis att lyssna på albumet och med den mängd små finesser som finns inlagda håller albumet för en lång lyssning innan man kommit underfund med allt. Hörlurar rekommenderas.