En fin röst

Amerikanska Madeleine Peyroux’s debutalbum var en mycket positiv överraskning. Hennes sätt att på något vis föra över Billie Holiday till 90-talet och göra ett antal covers så att de slog originalen var starkt jobbat för en debutant. De fortsatta albumen höll också hög klass, även när hon som senast skrev allt själv.

Foto:

Kultur och Nöje2011-06-08 09:00

På nya Standing on the rooftop har hon blandat, en del eget och en del covers. Övergripande kan sägas att det är mer ojämnt än tidigare, men topparna är så bra att snittet ändå blir högt. Hon och producenten Craig Street (Norah Jones, Cassandra Wilson) har samlat ihop ett namnstarkt komp med bland andra gitarristen Marc Ribot, Me’Shell Ndegeocello på bas och trummisen Charley Drayton. Stones förre basist Bill Wyman, inte direkt känd för sitt låtskrivande har co-skrivit The kind you can’t afford.

Fortfarande är det enklast att ta till sig tolkningarna av olika covers. The Beatles Martha my dear och Dylans I threw it all away görs förväntat men låter riktigt bra. Bäst är ändå en otippad version av blueslegenden Robert Johnsons Love in vain, hade hela albumet varit som den hade det varit sensationellt bra.

Nu gör Madeleine Peyroux’s underbart personliga sätt att sjunga och fina röst att albumet står sig mycket fint hur som helst. Lyssna gärna tillbaka på hennes tidigare, om man inte gjort det, de står sig.

MUSIK

Madeleine Peyroux
Standing on the rooftop

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!