Videon är inte längre tillgänglig
Det är klart att man inte blir helt överraskad när en person på 82 avlider. Men när Leonard Cohen i likhet med David Bowie släpper ett nytt album alldeles inpå så var man invaggad i ett slags lugn ändå.
Nu var Cohen åtminstone de senaste decennierna en artist som ingav trygghet. Det fanns en värme och mild humor hos honom som stod som en kontrast mot så mycket annat i världen. Och det var ändå ingen enkel, överskylande form av trygghet. Snarare en röst som sade att ”ok, så här knepigt är det att vara människa, men vi får göra vårt bästa och nog ska vi lyckas att ha några fina stunder”.
Det senaste albumet hette profetiskt nog ”You want it darker”, och höll som det mesta han gjorde bra klass. Och nog blir världen en aning mörkare utan honom.
Leonard Cohen tillhör mina eviga följeslagare. Hans skivproduktion sammanföll i stort sett med mina begynnande tonår. Och, förstås, inte minst, med den första stora förälskelsen. Det var hennes storebröder som var hängivna lyssnare av honom och det smittade av sig. Det hela blev ju inte sämre av att hon hette likadant som en av Cohens tidiga sånger.
Nej, det var inte ”Suzanne”. Men den sången ligger fortfarande på min personliga tio-i-topplista, efter alla år. Den vemodiga stämning, längtan och möjligheter som finns inbakade i texten berör fortfarande starkt, melodin är ju helt underbar också.
Musiken ledde också över till hans författarskap. För en mycket ung man i puberteten framstod hans poesi och litteratur som en värld bortom, och även något som gick att ta poäng på när det gällde att tigga uppmärksamhet av det motsatta könet.
Han livsresa från pank poet i Montreal till att för många vara nästan upphöjd till en levande gud är i många delar välkänd. Men mannen bakom de många myterna är ändå förvånansvärt anonym, inte minst beroende på att Leonard Cohen själv vill ha det så och helst velat ge sina egna svar och då genom sina sångtexter och poem.
Det var ju långt i från någon självklarhet att Leonard Cohen skulle bli en så betydande vispoet, ja till och med snudd på popartist. Han strulade runt länge i ungdomen, mest intresserad av att lägga så stort avstånd som möjligt till sin rika släkt i Kanada. Han fann en tillflyktsort i den grekiska övärlden där han tillbringade tiden med att skriva dikter och sånger, ta droger och inte minst ägna sig åt olika kvinnor.
Leonard Cohen sade i en intervju för länge sedan att han var en usel sångare men en duktig gitarrist. Men det är nog inte som tämjare av sex strängar som vi kommer att minnas honom.