En historia som vill för mycket

Sabriye Tenberken leder en skola för blinda barn i Tibet när hon läser om nyheten. För första gången har en blind klättrare besegrat Mount Everest. Sabriye kontaktar klättraren, amerikanen Erik Weihenmayer, och föreslår ett vansinnesprojekt: att han ska leda hennes barn i en expedition uppför berget.
Weihenmayer kommer. Han tränar barnen. De ger sig av. Men klättringen visar sig bjuda på svårigheter som det inte går att förbereda sig för hur långt träningslägret än är.
Dokumentären Blindsight är som bäst när kameran, illamående av syrebrist, tränger in sig i ett klaustrofobiskt, snöigt tält och avlyssnar det irriterade tjafset mellan hungriga, frusna, sömniga expeditionsmedlemmar som inte kan enas om de ska avbryta det hela eller trampa några ytterligare kilometer uppför det taggiga, dödliga berget.

Det blir en höghöjdskrock mellan Tenberken och Weihenmayer - mellan kvinna och man, europé och amerikan, socialarbetare och extremsportare; hon tänker på barnens säkerhet, han på deras stora äventyr.
Regissören Lucy Walker borde ha stannat där, med några modiga människor på ett berg. Tyvärr vill hon ta ett alldeles för stort grepp och redogöra för barnens bakgrund också; klippen till deras familjemedlemmar och uppväxt ger motorstopp i dramatiken. Historien om hur det buddhistiska samhället ser på sina handikappade förtjänar att berättas, men inte i den här filmen.

En historia som vill för mycket

Sabriye Tenberken ber en blind klättrare som besegrat Mount Everest att leda en expedition för blinda barn. Men Blindsight vill mer än bara berätta om äventyret, vilket gör att dramatiken stannar av.