En historisk kväll i ett unikt hus
Nu har Uppsala blivit en internationell stad, säger internationellt verksamme Uppsalakoreografen Joseph Sturdy när vi möts i pausvimlet på det röda golvet, skriver Cristina Karlstam.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efterlängtat i årtionden, står Musikens hus nu glänsande och klart vid Vaksala torg. I helgen förrättades den högtidliga invigningen, och att Lena Hartwig lyste i kapp med sin regnbågsfärgade klänning var helt som sig bör. Hon och alla de andra som trott på idén med ett konsert- och kongresshus i Uppsala, också när motvinden varit som hårdast, fick uppleva en historisk högtidskväll tillsammans med några internationella stjärnor och en stor del av det rika uppsaliensiska musiklivet.
Äntligen stod han på dirigentpulten, Uppsala Kommarorkesters Paul Mägi. Äntligen slog han in de första takterna till Uppsalakompositören Hugo Alfvéns festmarsch. Och sedan följde de musikaliska höjdpunkterna efter varandra. Danska operasångerskan Inger Dam-Jensen, vars svindlande sopranröst gav omdelbart besked om husets förträffliga akustik i delar av Verdis La Triviata. Fadostjärnan Maritza fortsatte och hänförde publiken med sin variant av storslagen sångkonst. Och så blev det paus och snart kvällens andra akt som helt gick i de uppländska färgerna. Anders Widmark vid flygeln, Trio X, Väsen, rappare, butohdansare, alla bidrog de till den musikaliska feststämningen. Och så den fantastiska finalen. Där musikens förunderliga makt att ena och förena fick en ytterst konkret gestaltning när den kurdiske temburartisten Sivan Perwer och hans medmusikanter förenades med folkmusikerna i Väsen, Kammarorkestern, Allmänna Sången och alla de andra i en aldrig tidigare hörd variant av den klassiska Wennerbergglunten Herre min Gud vad den månen lyser.
Om något förtjänar epitetet världsmusik måste det väl låta ungefär så här. Och den vid det här laget euforiska publiken gav sig inte förrän man fått en bissering av denna helt unika musikupplevelse i ett alldeles unikt Musikens Hus som nu finns här i Uppsala.
Utanför huset kan kvällsflanörerna se Katarina Löfströms ljusinstallation som reagerar med musiken, och där inne är snart konstnären Fredrik Wretmans rörliga porträttkonst på plats. Ännu återstår ett och annat, precis som det alltid gör när man flyttar in i en ny bostad. Så som Uppsalamusiken och dess stora publik nu gjort.
Att få vara med om allt detta var sannerligen historiskt.
Nu ligger hela det härliga höstprogrammet framför oss, och sedan alla de kommande årens muskliv i Henning Larsens Kristallen vid Vaksala torg . Varifrån den omtalade utsikten över staden är ännu mer imponerande än man kunnat föreställa sig.