den kinesiska stjärnan Ai Weivei, vars internationella rykte steg som en trimmad luftvärnsrobot när den Kinesiska regimen försökte tysta honom ifjol. En verklig fullträff för den privata konsthallen.
Och på försommaren serverar Moderna museet Sverigevännen Yoko Ono, som kan tyckas vara ett väl säkert kort, men så hör hennes konceptkonst från 60-talet också till det som har åldrats allra bäst i genren. Yoko Onos konst är faktiskt så bra att den kommer att leva mycket längre än alla engelska popband som tidvis har skymt sikten. Bland övriga förmodade höjdpunkter kan det tjurskalligt spretiga design- och konstkollektivet Uglycutes utställning i Sundbyberg och Bonniers konsthalls stora vårsatsning Resan till månen nämnas.
***
I Uppsala förmörkas vårsäsongens inledning av den väntade nyheten att Teatergalleriet i den form vi är bortskämda med är historia. En scen där kommunens kulturkontor presenterar och diskuterar den offentliga konst som köps in är i sak ingen dum idé. Där finns det verkligen en lucka att fylla. Men som ersättning för den tidigare verksamheten räcker det inte särskilt långt. Det är emellertid svårt att klandra Uppsala stadsteater när hela institutionen går på knäna och drar åt alla svångremmar man kan hitta.
Bildkonsten hör ju(dessvärre) inte till teaterns huvudsakliga uppdrag. Det är också viktigt att komma ihåg att den fina verksamhet som galleriet bedrivit de senaste åren uteslutande har berott på att Maivor Malm, Pär Gustafsson och Inga Lindén har lagt ner ett arbete som vida överskrider de förutsättningar de haft för handen. Den stukade konststaden Uppsala kommer att sakna dem.
***
Ett litet plåster på såren är att Konsthuset, som självsäkert stoltserar med hemsidan uppsalakonsthall.se, verkar ha fått ett säkert fäste och är beredda att ta över något av det känsliga finger i luften som varit Teatergalleriets kännetecken. Att Konsthuset i höstas bjöd på Lisa Jonasson, som nästa vecka har vernissage på en liten separatutställning på Bonniers, är ett lovande tecken. Dock är Konsthuset en kommersiell verksamhet som på ett annat sätt måste anpassa sig efter en publik.
Bror Hjorths Hus vårprogram är förhållandevis traditionellt och riktat mot en kärnpublik, men i mars kommer det att bli rusning till den gamla ateljén då den osannolikt populära Lars Lerin kommer på besök med sin akvarellkonst.
***
Uppsala konstmuseum har vidare ett överraskande spännande program. Den inledande utställningen som presenterar den 20-årsjubilerande butho-divan SU-EN blir intressant att se, liksom museets bidrag till Strindbergåret med Lena Cronqvist och Roy Friberg, två målare som sällan misslyckas. Och i maj dyker Tobias Bernstrup, som mer än någon annan har blandat robotestetik, populärkulturella referenser och småskaligt storslagen performance, upp. En hel del att hoppas på, således.