En suverän historielektion

Regissören och konstnären Shirin Neshat hade i höstas en uppmärksammad och rosad utställning på Kulturhuset i Stockholm där hennes videoinstallationer om fyra iranska kvinnoöden stod i centrum. Nu kommer långfilmsversionen på samma material.
Filmen utspelas under statskuppen 1953 då Shahen återtog makten och följer fyra parallella kvinnoöden. Alla är på flykt från någon form av förtryck men genom olika omständigheter kommer de till en trädgård där de tillsammans försöker skapa sig ett nytt liv, utan män.

Shirin Neshat (med hjälp av sin medarbetare Shoja Azari) försöker - och lyckas i det allra mesta - att få med väldigt mycket i sin film. Att fokusera på fyra människor som inte så ofta ens möts kräver full uppmärksamhet av biopubliken. Nu har kvinnorna i grunden samma problem; både ett starkt patriarkat och ett förtryckande samhälle även i övrigt. Detta utspelas då ändå innan dagens starkt religiöst utövade ofrihet fick fullt utslag.

Främst håller Shirin Neshat ihop berättelsen med ett fantastiskt fint foto, det finns en estetik som hon konsekvent följer filmen igenom. Hela filmen är ett bildskönt mästerverk som både förstärker "budskapet" genom sin kontrastverkan och mildrar genom den lindring som den konstnärliga upplevelsen ger.

Men det vackra fotot hindrar inte de ofta tragiska livsödena att gripa tag. Tvärtom, genom en blandning av starka historier och suveräna skådespelarinsatser skildras kvinnorna långt över att bara vara en idégestaltning, eller en nutida historielektion. Shirin Neshat får ändå med en hel del av de omvälvande händelserna 1953 då västmakterna ingrep och satte sin marionett på tronen. Detta var en tid då Iran kunnat gå mot ett mer demokratiskt styrelseskick.

Om det nu ska vara verklighet eller en dröm för kvinnorna, trädgården de kommer till skildras som något av Edens lustgård. Det går att förnimma dofterna och fågelkvittret ut i biosalongen, färgprakten är förlösande och helande.
Som en bakgrund till dagens Gröna revolution i landet är Kvinnor utan män en värdefull hjälp. Som upplevelse är den mycket stark och håller för att se om flera gånger.

En suverän historielektion

Män utan kvinnor är ett bildskönt mästerverk med en förlösande färgprakt, menar Björn G Stenberg.