Ett av världens mest sönderspelade verk är Antonio Vivaldis concerto grossi ”Årstiderna”. Tillika är det förstås ett av de mest älskade. Två som verkligen tagit det till sig så mycket att de velat uppdatera det är kompositören Max Richter och violinisten Daniel Hope. Den sistnämnda spelar verket i Richters mycket speciella arrangemang onsdag 28 januari.
Daniel Hope har en lite speciell särskild position inom klassiska musiken. Hans spel är en extraordinär kombination av bländande virtuositet och djuplodande tolkningar. Det har han visat prov på i fenomenala inspelningar av Brittens och Elgars violinkonserter, modern musik av bland andra Messiaen och i den stora romantiska repertoaren med musik av Mendelssohn och Max Bruch.
UNT pratar med Daniel Hope på telefon till ett hotell i Danmark där den sydafrikanske virtuosen bor på den pågående turnén.
- Richter har sagt att han tröttnade på att höra Vivaldi överallt och därför gjorde sin nya version eftersom han samtidigt älskar verket. Det gör jag också, men jag är absolut inte trött på det i original heller, säger Daniel Hope.
Han menar vidare att just barocken verk lånar sig till att göra i en sådan här mer minimalistisk tolkning. Där finns ju redan en naturlig rytm i botten och melodiken. J S Bach var för övrigt en av de första att använda sig av Vivaldis musik i nytt sammanhang. Hope hyllar Richter flera gånger och likaså norska ensemblen Trondheim Solistene som han spelat med flera gånger tidigare.
- Det är en mycket bra orkester, och vi har funnit varandra. En rolig sal med den här musiken är att den dragit så många unga till konserterna.
Några övriga kompositörskandidater ur historien att göra om som en fortsättning på detta ser inte just nu. I stället är han djupt involverad i att kombinera musik med historia. Det är en tillfällighet men vi talas vid just på ”Förintelsens minnesdag”, 27 januari, och hans senaste projekt är albumet ”Escape to paradise”. Där spelar han musik av kompositörer som lyckades fly till USA undan nazismens förföljelser, namn som Hanns Eisler och Erich Wolfgang Korngold. Daniel Hope håller även på att skriva en bok om dem.
- Det är intressant både musikaliskt och historiskt. De här kompositörerna betydde mycket för filmmusiken i Hollywood på 30-40- och 50-talet.
Tidigare har han gjort ett album med musik av kompositörer som dog i förintelselägret Theresienstadt. Engagemanget med utsatta människor kom tidigt i livet då hans far var djupt involverad i kampen mot apartheid-systemet i Sydafrika under uppväxten i Durban.
- Jag blev självklart inspirerad av honom, och det upprör mig att se förföljelse och förtryck. Men jag tror på en dialog, utan den blir det krig. Kan min musik göra något lite för det så är jag glad, musik kan faktiskt utgöra ett en viktig ståndpunkt..