Entombed är Entombed
DÖDSMETALL. Avhoppen har duggat tätt sedan förra albumet Inferno. Senast trummisen Peter Stjärnvind och in har Olle Dahlbom (Alpha Safari, ex-Misery Loves Company) kommit. Men Entombed är fortfarande Entombed, även om Serpent saint verkligen inte räknas in som något av deras starkare album.
Stundtals är det luffiga dödsgunget härligt intakt, men antalet Slayerpassningar är onödigt många. Redan som andraspår dyker det upp en genrehyllningslåt (Masters of death) där man plojar med Angel of death. Förvisso kul, men det borde varit en nätlåt, inte något för albumet. Och ett spår som The dead, the dying and the dying to be dead låter tonårig kassettdöds (vilket inte är lika kul när de som spelar är långt ifrån tonåringar), men har kanske årets schystaste metallrefräng. Och så fortsätter det. Ojämnt, ojämnt. Och kanske ett steg närmare den sista, tionde, plattan.
Entombed
Serpent saints
(Candlelight/Sound Pollution)
Serpent saints
(Candlelight/Sound Pollution)
Så jobbar vi med nyheter