Lena Köster: Ett forskningsfält med vidd

Musikforskning är inte ett ämne som gör mycket väsen av sig. Man kan undra vad det beror på i en tid och en värld där människor ständigt går omkring med proppar i öronen och lyssnar på musik, eller musicerar själva.

Borde inte musikforskning vara ett ämne för alla och envar? Att ta del av, alltså.

Universitetens tredje uppgift är att berätta om sin forskning för samhällsmedborgarna. Journalisternas uppgift är att gräva fram sådant som inte kommer ut i offentligheten av sig självt.

Det verkar som om vi sköter oss illa på alla håll...

Själv lovar jag bättring och börjar mitt nya liv med att i bildande syfte läsa antologin Säg det om toner (2009) som jag hittar bland ännu olästa böcker i min bokhylla. Där skriver till exempel musiksociologen och kulturteoretikern Lars Lilliestam följande tänkvärda ord: ”All musik måste studeras. Ingen typ av musik har någon särställning.”

Men den västeuropeiska klassiska musiken anses fortfarande finare och viktigare att studera än populärmusikens olika yttringar som pop, rock, blues, country, indie, hiphop, rap osv. Folkmusiken har fått plats i det akademiska finrummet och äntligen börjar allt annat också få in tassarna på salsgolvet. Mer lär det bli ju mer genrerna överlappar varandra, snikar sig in i varandras gränssnitt.

Forskningsfältet musik har en världsomspännande vidd, en lång historia att gräva i, en oräknelig mängd uttryck att analysera, hur många vinklar som helst att bli belyst från.

Varifrån kommer musiken? Var går gränserna mellan musik och icke-musik? Vad gör musiken med oss? Hur använder vi den? Vad betyder olika skalor och rytmer för våra tankar? Vad var skillnaden mellan Mozarts och Salieris kompositioner?  Hur använder Alice Cooper sina stämband? Varför hör man inte orden som operasångare sjunger? Hur trallade man i det gamla Kina? Vilken musik ger ro och vilken musik blir vem kåtast av? Hur utvecklas mobiltelefonernas kompositionsprogram?

Det är ingen ände på vad man kan fundera över när det gäller musik.

Själv lyssnar jag sällan med proppar i öronen. Jag väljer en cd i bilen, ett radioprogram, en tv-konsert eller en cd där hemma. Rock, hårdrock och blues om jag vill få upp energin; romanser, pop och schlagers om jag vill tråna eller gnola; symfoniska verk, både gamla och nya, om jag vill försjunka i andra världar... Hur man använder sig av musiken och hur man påverkas av den – sånt forskas det om. Och det ska vi återkomma till på UNT Kultur i sommar!