I kväll gästar den amerikanske kompositören och trumpetaren Jon Hassell Uppsala konserthus, tillsammans med legendariska studiomusikerna Peter Freeman och Jamie Muhoberac.
Han har samarbetat med storheter som Brian Eno, Peter Gabriel, Kronos Quartet och Ry Cooder. Hans omisskännliga trumpetspel dyker upp på skivor med bland andra Björk, Baaba Maal och Ibrahim Ferrer, i filmer som Wim Wenders Million Dollar Hotel och i tv-serier som The Practice. Jon Hassell har länge varit en förebild för andra musiker, men mer av en doldis för den större publiken. I och med senaste albumet Last Night The Moon Came Dropping Its Clothes In The Street (EMC 2009) börjar han välförtjänt även nå ut till en allt bredare publik.
Resultatet av hans samlade musikstudier (se faktaruta) har blivit en unik spelstil, en sorts ”röstliknande” trumpet som gjort honom till förebild för musiker i hela världen. Hans Vernal Equinox (1977) blev avstampet för en elektroakustisk revolution, med ett överflöd av samplade effekter, ljudslingor och framför allt ett helt nytt sätt att förhålla sig vår tidsuppfattning.
– Jag har alltid haft dörren öppen till världen, säger han. Min ambition är alltid att åstadkomma något nytt och samtidigt tidlöst, ett slags ursprunglig musik som är gränslös och som känns lika fräsch även efter många år.
Den aktuella turnén är uppkallad efter närmast ikoniska albumet Possible Musics från 1980, där han tillsammans med Brian Eno utforskar sin alldeles egen musikstil, den han kallar Fourth World och som blivit måttstock för en ny musikgenre.
Så här beskriver han sin musik:
– Tänk dig att jag vore en konstnär i en stor ateljé, omgiven av massor av saker jag samlat; stora, små – saker som jag älskar. Jag tar en av dessa saker och placerar på en stor duk. Sedan ser jag mig om och tänker: Vad i min samling skulle passa in nu, vad skulle se bra ut? Om det fungerar, vad skulle bli nästa element? Det är så jag tänker. På så vis behöver jag inte relatera till en viss musikstil. För det är inte en ”jazzmålning” eller en ”klassisk” målning, det är inte en duk med ”world music”. Det är allt som finns i luften och är vackert.
– Att lyssna på djupet handlar för mig om att bege sig till ett inre kalejdoskopiskt ljudlandskap där allt du någonsin älskat kan brytas mot vartannat och bli något nytt. Det kan vara musik av Skrjabin, Marvin Gaye, Ravel och Gil Evans. Eller av Couperin, Joao Gilberto, afrikanska pygméer eller javanesisk gamelan.
När Jon Hassell gästar Uppsala som enda skandinaviska anhalt under sin Possible Musics-turné, har han med sig två legendariska studiomusiker från hemstaden Los Angeles. Basisten och multiinstrumentalisten Peter Freeman inledde sin karriär 1983 med den virituose indiske elektroviolinisten L Shankar och har sedan dess spelat med bland andra Seal, Alanis Morissette, John Cale och Chris Spedding.
Jamie Muhoberac har spelat med John Mayer, The Rolling Stones med flera. En viktig fjärde gruppmedlem, framhåller Jon Hassell, är ljudteknikern Arnaud Mercier, med sin förmåga att skapa högklassiga konsertupplevelser kväll efter kväll.
– Vår ambition är att skapa en vacker och spännande kväll, där atmosfäriska ljudlandskap från tidigare inspelningar blandas och möts i nya skepnader, likt bitar av färgat glas i ett kalejdoskop.