Det blev ganska förväntat utfall när Guldbaggenomineringarna tillkännagavs. Call Girl, Äta, sova, dö, Dom över död man, Searching for Sugarman och Palme var lågoddsare när det gällde förhandstips.
En påfallande stor del av de 36 långfilmer som kommit i år är dokumentärer och där stod Searching for Sugarman ut som speciell i både form och innehåll. Filmer som Big Boys Gone Bananas!, El Médico - the Cubaton Story, Alla är äldre än jag och Våga minnas bjöd alla på spännande och indignerade ämnen.
Palme (som visats på tv i sin längre version under julen) var bra även om den kändes en aning tillrättalagd. Den fick något av sin motsats i Mikael Marcimains spelfilm Call Girl som pekade ut en Palmelik person som sexköpare: Det gjorde den onödigt kontroversiell och förtog en del av att det faktiskt är en riktigt bra film i övrigt. Pernilla Augusts nominering för sin huvudroll där är given.
Det är också Nermina Lukac för rollen som Raša i Gabriela Pichlers film Äta sova dö. Här visar filmen en av vägarna framåt för svensk film. Johannes Brost gjorde också sitt livs roll i Avalon.
Utdelningen för Uppsalas del blev lika svag som anknytningen till orten är för de nominerade härifrån. Det blev bara ett par små nomineringar till Babak Najafis Snabba cash 2 och Andreas Öhmans Bitchkram. Karzan Kaders film Bekas hade kunnat få något litet också.
Annars var det väl ett typiskt mellanår, det kom bra filmer men inte så många ändå med tanke på antalet gjorda filmer. Och visst hade Peter Dalles En fiende att älska och komedin Cockpit också kunnat nämnas även om det var en bit kvar till det givna valet. Jag skrattade också åt En gång i Phuket.
Sedan finns det filmer som mest är värda att glömma och då gör jag det. Däremot ser jag fram emot ännu ett spännande svenskt filmår.