Ett örnnÀste för konsten
Adolf Hitler hade lÄngt gÄngna planer pÄ ett konstmuseum i hemstaden Linz. Folke Freund om diktatorns konstskatt.
Hitler började i slutet av 1920-talet att samla pÄ sig konst, med bl a utsmyckningen av bostaden Berghof, Berchtesgaden i Ätanke.
Foto: Scanpix
Hitler hade börjat samla konst i slutet av 1920-talet, dels för sin representativa vĂ„ning vid Prinzregentenplatz i MĂŒnchen, dels för Berghof i Berchtesgaden. Som smakrĂ„d hade han sin "hovfotograf" och konstexpert Heinrich Hoffmann. Bland mera kĂ€nda tavlor som inköptes finns Nanna av Anselm Feuerbach och Venus och Amor av Paris Bordone, dessutom de bĂ„da stora gobelĂ€ngerna bakom vilka fanns hembion. Dessa förvĂ€rv ingĂ„r i ett fotoalbum med pĂ„skriften "Katalog över Adolf Hitlers privata konstsamling" som ingĂ„r i hans bibliotek, 1200 band, vilka förvaras i Library of Congress i Washington.
Innan Hitler tog itu med sitt stora museiprojekt, ville han och Goebbels dela ut ett drĂ„pslag mot alla ismer i den moderna konsten som de avskydde: kubism, expressionism, fauvism, impressionism, surrealism - och Bauhaus. Det skedde vid den stora utstĂ€llningen "Entartete Kunst" i MĂŒnchen 1937. (Termen "entartet" prĂ€glades 1892 av den judiske [!] lĂ€karen Max Nordau i boken Entartung.)
Trots att verken presenterades pĂ„ ett förnedrande sĂ€tt, attraherade utstĂ€llningen under fyra mĂ„nader tvĂ„ miljoner besökare, tre och en halv gĂ„ng sĂ„ mĂ„nga som den samtidigt pĂ„gĂ„ende auktoriserade "Stora tyska konstutstĂ€llningen" i Haus der deutschen Kunst (MĂŒnchen), en byggnad som överlevt kriget. DĂ€r visades mĂ„leri, grafik och skulpturer av konstnĂ€rer som i dag Ă€r helt bortglömda, sĂ„ nĂ€r som pĂ„ skulptören Arno Breker.
I maj 1938 avlade Hitler statsbesök i Italien. PÄ programmet stod flera museibesök - till Mussolinis irritation. SÀrskilt imponerad var den tyske diktatorn av Ufficierna i Florens, en tavelsamling pÄ vÀrldsnivÄ i en provinsstad; han tÀnkte naturligtvis pÄ sitt Linz-projekt.
Ă ter i Tyskland stĂ€dslade Hitler direktören för GemĂ€ldegalerie Dresden, dr Hans Posse, en museiman med internationellt gott rykte. Den 20 juni 1939 - dvs tvĂ„ och en halv mĂ„nad före andra vĂ€rldskriget (!) - möttes Hitler och Posse i Berghof. HĂ€r utvecklade Hitler i en av sina sedvanliga, lĂ„nga monologer planerna för ett konstmuseum i Linz. Han ville skapa en motvikt mot stadens industriella utbyggnad, han hade dessutom ett horn i sidan till det "övergödda" Wien som hade lĂ„tit provinsstĂ€dernas kulturliv förfalla. Museet i Linz skulle fĂ„ endast det bĂ€sta frĂ„n olika tidsepoker. Avslutningsvis dekreterade FĂŒhrern: "Jag ger er alla fullmakter som behövs, ni Ă€r mig direkt understĂ€lld."
Att Posse inte var partimedlem, tycks inte ha spelat nĂ„gon roll. Hans första uppdrag bestod i att trĂ€ffa ett urval ur de olika bestĂ„nden av köpt och roffad konst, dels ur Hitlers egen samling som fanns i" FĂŒhrerbau", partihögkvarteret i MĂŒnchen, dels ur beslagtagna judiska konstsamlingar i Wien, speciellt ur familjen Rothschilds förmögenhet.
Om Hitlers ambitiösa museiprojekt har Birgit Schwarz utgivit en diger volym: Hitlers Museum. Die Fotoalben GemÀldegalerie Linz. Av bokens 500 sidor utgörs 407 sidor av en katalog över samlingen, svartvita fotografier i vykortstorlek med uppgifter om verkets titel, proveniens och mÄtt. Arbetet Àr ett viktigt bidrag till en systematisk och vetenskaplig bearbetning av den nazistiska konstförvÀrvspolitiken under andra vÀrldskriget (köp och framför allt beslag), vars konsekvenser har skakat om konst- och museivÀrlden i Europa och USA.
Av ett bestÄnd pÄ 31 album finns 19 kvar, de upptÀcktes sÄ sent som Är 2000 i Berlin. InnehÄllet i de band som förkommit kan rekonstrueras med hjÀlp av den förteckning som gjordes efter fullbordandet av de 20 banden.
I sina förestÀllningar om Linz-museet var dr Posse explicit. Han talar om sju salar eller avdelningar: salen för gotiken, renÀssansen, den sydtyska barocken, nederlÀndarna, det italienska mÄleriet under 15-1700-talet, fransmÀnnen under 16-1700-talet och pÄ det övre planet en sal helt Àgnad Ät det tyska mÄleriet under 1800-talet. Posses urval omfattade ca 1 200 verk, en blygsam siffra jÀmförd med de ca 22 000 konstverk i judisk Àgo som enbart Alfred Rosenberg och hans hantlangare lagt beslag pÄ i Frankrike.
Utöver tavelgalleriet, dÀr Àven skulpturer skulle stÀllas upp, hade Hitler och Posse tÀnkt sig ett grafiskt kabinett, ett myntkabinett, en vapensamling och en avdelning för konsthantverk liksom ett konsthistoriskt fackbibliotek. Fram till maj 1945 förvarades samlingen i bl a en saltgruva i Altaussee i Steiermark.
Museet skulle invigas senast 1950. Historien ville dock annorlunda ?
SĂ„ jobbar vi med nyheter