I sina bästa stunder påminner faktiskt Due Date om den fem år gamla men oförglömliga Sideways, där två diametralt olika töntar gav sig ut på en absurd resa längs solstekta highways. Due Date är dock lite för polerad och pubertal för att kunna likställas med independentsuccén Sideways. Men filmen börjar lovande.
Dråpliga missförstånd leder till att arkitekten Peter Highman och slackern Ethan Tremblay kastas ut från ett flygplan misstänkta för terroristaktiviteter. Båda blir belagda med flygförbud och eftersom Peter dessutom blir av med sina id-handlingar återstår det bara för honom att dela bil med sin nyfunne ovän. Det är nämligen Peters sista chans att hinna fram till sitt barns födelse.
Komikern Zach Galifianakis spelar den obetalbare Ethan, en osannolik korsning mellan en fåfäng primadonna och en nedklädd slusk. Han är en dramadrottning som trippar fram med knähunden prydligt nedstoppad i handväskan. Samtidigt är han en osnuten tölp som onanerar öppet och som inte drar sig för att framföra motorfordon med ett bedövande moln av knark runt sin skalle.
Den koleriske och Magnus Härenstam-hetsige Peter, spelad av Robert Downey Jr, utgör en utmärkt kontrast till slashasen Ethan och det är dynamiken mellan dem som är filmens största behållning.
Här och var ersätts tyvärr den sköna dialogen med ordinär bilaction och våldsuppgörelser. Det känns som att filmmakarna inte riktigt litar på publikens förmåga att fängslas av kammarspelet inuti bilens kaross utan också måste roas med hjälp av spektakulära men utnötta Hollywoodgrepp.
Trots det är det här en vägvinnande vägfilmskomedi bestående av ett pärlband skojiga sketcher mellan Atlanta och Los Angeles.