Ett sprakande kollage

Efter ett och ett halvt decennium och ett trettiotal föreställningar är det dags för Focus Dance och koreografen Joseph Sturdy att göra bokslut inför framtiden. Jubileumsföreställningen Skiftande fokus är en tajt sammanfattning i nio delar och bjuder på smakprov från några av kompaniets bästa stunder och ett par premiärer.

Marie Larson Sturdy inleder föreställningen med solot från Drottning Kristina, som 1997 blev gruppens första produktion.  Därefter följer ett utdrag ur Hamlet, solot Linné, en film från föreställningen C.O.M.A., solot Döende svanen som ledde vidare till föreställningen Cruel Whispers, som i sin tur presenteras i en större helhet i kvällens andra akt. Insprängt i den första akten presenterades också två versioner av det nya solot Untitled figures och en lika pinfärsk koreografi baserad på Strindbergs Fadren.

Föreställningens delar är välvalda och helheten, som ändå är koreograferad under 15 år känns med undantag för filmsnutten, som bryter flödet och är överflödig, väldigt tajt. De första delarnas melankoli spinner via det nya solot, som kunde beskrivas som ett intensivt marionettspel, ut i en ilsken Strindbergtolkning som med fyra dansare tar fasta på de mänskliga relationernas omöjlighet. Den mer bombastiskt dramatiska Cruel Whispers, som hade premiär i fjol, utvecklar merparten av det som dykt upp i de föregående kortare passagerna.

Redan i Drottning Kristina behärskar Joseph Sturdy den berättande koreografi som är hans och kompaniets främsta gren till fullo. Sturdy är väldigt bra på att skapa tillgänglig icke-exkluderande dans utan att kompromissa bort sig och göra show. Med en fast bas i ett klassiskt balett-mönster – som behandlas med stor, ofta leende distans– infogar han den moderna dansen som ett motstånd och låter dansarnas kroppar bedriva en intrikat dialog med sig själva . Han är också väldigt bra på att fylla hela scenrummet med parallella handlingar som bara då och då smälter samman till en effektfull enhet. De relationer som oftast är berättelsens kärna pågår liksom obrutet i individen och bara i stötvisa moment i samklang med andra involverade.
En sammanfattning är antingen en avrundning eller ett incitament för fortsättningens nödvändighet. Skriftande fokus är definitivt det senare.