Två saker som är behandlade lite styvmoderligt inom musiken är klarinetten och också modernare konstmusik. Kombinerar man dessutom de båda så är det riktigt sällsynt. Så Riete Bieri och skivbolaget ECM gör en stor insats med albumet Music for clarinet solo.
Bieri är en solist av stora mått, annars vore det inte möjligt att ens spela dessa avancerade stycken av namn som Berio, Holliger och Sciarrano. Bieri ömsom attackerar sitt instrument, ömsom älskar med det. Klarinetten kvider, skriker och morrar omväxlande med att den spinner och ryser av välbehag. Krävande musik med andra ord och man ska nog ha ett speciellt förhållande till instrumentet för att njuta fullt ut.
Då är det lättare att ta till sig musiken när Stephan Siegenthaler växlar mellan klarinett och bassetthorn på Italian masterpeices där ha spelar Busoni, Vivaldi, Rossini och Donizetti. Samtidigt som det är välspelat kommer känslan att kompositörerna inte riktigt satsade sitt bästa krut på just i de här kompositionerna. Detsamma gäller delvis albumet Romantic quintets for clarinet and string quartet med samma solist. Men båda albumen innehåller flera pärlor där klarinetten får sina femton minuter i rampljuset.
Vi lägger det svarta blåsinstrumentet åt sidan en stund. Förra veckan gästades Uppsala av den utmärkta syskonduon Duo Gazzana för två konserter. Om man missad dessa ger deras nya album en tröst. Där spelar Natascia och Raffaella eminent på piano och violin verk av Takemitsu, Hindemith, Janácek och Silvestrov. Inte minst imponerar framförandet av den sistnämndes verk Five pieces, dedikerad till en annan Uppsalabekanting, Gidon Kremer.
Innan jag ens hade kollat upp titeln, utan bara lyssnade på albumet med musik av 56-årige Toshio Hosokawa tänkte jag på olika typer av landskap, inte konstigt, då att det heter just Landscapes. Mayumi Miyata spelar det japanska blåsinstrumentet shô tillsammans med Münchens Kammarorkester under ledning av Alexander Liebreich. Det är suggestivt vacker musik som direkt skapar bilder i huvudet. Så heter också olika delar namn som Ceremonial dance och Cloud and light.
Cellisten Anja Lechner har gjort flera underbara album tillsammans med bandoneonisten Dino Saluzzi. Men i vanliga fall återfinns hon i utmärkta Rosamundekvartetten, som också gjort en hel del i skivväg. Nu parar de ihop sig med likaledes namnkunniga sångkvartetten The Hilliard Ensemble för att göra fem av Boris Yoffes kompositioner på albumet Song of the songs.
Yoffe är denna genomgångs yngsta komponist, född 1968. Hans verk blir med den här sättningen åttastämmiga och kombinationen av stråkar och röster ger en sällsamt skön klang åt Yoffes musik. Originellt, smärtsamt vackert och modigt skrivet.