- Jag var väldigt tveksam först. Tänkte bara, nej, nej, det är för läskigt att stå där helt ensam på en scen, säger Niklas Strömstedt över telefon.
Men den gode vännen, tillika artistbokaren, Ingemar Bergman – även trummis i Kaipa – lyckades övertala honom till slut, efter flera års ”tjat”.
- Kanske är det bra att utsätta sig för en sådan här utmaning kom jag fram till.
Nu sitter han hemma och repeterar för och med sig själv, skriver låtlista och mellansnack, i en som han säger, något annorlunda situation. Han uppskattar tanken på den frihet och flexibilitet det innebär att vara helt själv på scenen.
- Jag kanske till och med kan låta publiken få önska låtar och ställa frågor också.
Niklas Strömstedt framhåller hur mycket han gillar Uppsalapubliken. Han tycker alltid att det är roligt att spela här och han har varit här i många olika sammanhang. För länge sedan turnerade han som pianist åt Ulf Lundell och påminner sig gärna om en konsert de gjorde på V-Dala. Nu senast var han här med föreställningen ”Strömstedt & Freud” tillsammans med psykologen och radioprataren Per Naroskin.
Han säger själv att han inte har några större problem med att bjuda på sig själv, ”inom vissa gränser förstås”. Han är också lätt att prata med i telefon. Men att gå så långt som ställa upp i ”Let’s dance” som hustrun Jenny Strömstedt stöter på patrull.
- Aldrig i livet, över min döda kropp. Dessutom har jag opererat knäet nyligen.
Så där blir det inget av med det. Däremot har han haft sina tv-program ”Tack för musiken” och dessutom modigt tävlat i ”På spåret” tillsammans med Jenny Strömstedt. Något som han beskriver som något av det mest vansinniga man kan göra.
- Där sitter man på bästa sändningstid och är vilse i pannkakan inför svenska folket. Men det är ett jättebra program!
Han bryr sig annars inte särskilt om vad som skrivs om honom. Han har ju i olika perioder varit i hetluften i skvallerpressen men det ligger långt bakom nu säger han. Och han verkar faktiskt vara precis så där trevlig som han framstår i tv. På frågan om han blir riktigt arg någon gång svarar han, möjligen lite irriterat:
- Som alla andra blir jag självklart det då och då.
Han vill avsluta med budskapet:
- Kom alla nyfikna till Katalin på onsdag. Det kan vara första och sista gången det händer, då kan du säga: jag var där på den fantastiska/alternativt fiaskoartade konserten.