– Jag hade tänkt skriva den redan år 2000, inför 50-årsjubiléet av det hela. Men det blev inte av då, säger Martin Westin när vi träffas för en stunds prat om boken.
– Det har snackats så mycket om Charlie Parker och hans vistelse här så det var roligt att se vad som var sant eller inte. Jag var 14 år då han var här och missade tyvärr det hela.
Martin Westin begravde sig i olika arkiv. Bland annat har han varit en flitig gäst på Carolina och tittat i gamla tidningar. På så gott som alla ställen Parker besökte recenserade tidningarna konserterna. De flesta var positiva men det fanns de som inte tyckte att den senaste smaken av jazz, bebopen, var ”riktig” jazz. Han har också lagt ned ett stort arbete på att spåra upp bildmaterial från den här perioden och hittat mycket av den varan. Många fans tog bilder på honom och en stor del finns bevarade och används i boken.
Charlie Parker tillhörde den självförbrännande sorten av artister. Trots stora framgångar (eller tack vare) använde han mycket droger och dog i sviterna bara fyra år efter Sverigebesöket – som för övrigt bara blev hans andra utlandsbesök och innehöll en avstickare till Köpenhamn. Det första var till Paris 1949 där han träffade flera svenska musiker.
– Det var i någon sorts respekt för dem som han höll sig borta från drogerna under turnén här. Men däremot drack han kopiöst, säger Martin Westin.
– Något som enligt de som mötte honom då ändå inte märktes så mycket på honom.
Han liknade på många vis medlemmarna i den så kallade 27-klubben, även om han levde några år längre, han blev 34. Han har kommit att tillhöra de stora stilbildarna inom jazzen och få saxofonister inom genren har kunnat spela utan att förhålla sig till honom. Hans riktiga storhetstid anses ha infallit under tiden 1947-51 så de svenskar som såg honom då är bara att gratulera. Martin Westin har hört inspelningar som gjordes då och han håller med, och berättar om de publikovationer som hörs på dem.
Till Uppsala kom dock aldrig Parker, även om till och med det har framförts emellanåt.
Martin Westin förtäljer gärna små anekdoter och historier om den tiden och andra företeelser. Han är en god berättare, något som också kommer fram här i boken likosm hans tidigare ”farlig pardans på Vinterpalatset. Några nya projekt är inte påbörjade än.
– Men däremot önskar jag mer jazz på Uppsalas scener, avslutar han.