Februari mellan ordning och kaos
AGENDA. Februari månad är ganska typisk för den som lever frilansarens stimulerande men hårda liv - den inramas av två grymma deadlines och är tryfferad med andra smärre dylika.
Foto: Nina Leijonhufvud
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den 1 mars är det manusleverans för en bok om religiösa teman inom spänningslitteraturen. Ämnet är otroligt rikt: Da Vinci-koder, ädla eller lömska tempelriddare, omstörtande evangelier, heliga Graalar, falska jesuiter, blomkvistande munkar och nunnor... Mycket är ytligt, men tränger man en bit under ytan finner man en klangbotten i mänsklighetens djupaste mysterier, en återspegling av en av tillvarons absoluta grundbultar, spänningen mellan ordning och kaos.
Exakt mitt i månaden ligger en annan deadline: för en stor granskning av 2006 års barn- och ungdomsdeckare i Jury - tidskrift för deckarvänner. Läsarbetet i juryn för Spårhunden, årets bästa barn- och ungdomsdeckare har också börjat, liksom arbetet i Svenska Deckarakademins läsgrupper för att utse årets bästa svenska och utländska kriminalroman.
Mitt i månaden ligger ett möte i en arbetsgrupp för utarbetande av mål och kriterier för Översättarprogrammet vid universitetet, där en av oss undervisar, ett rent självmordsuppdrag, med tanke på att det ju de facto handlar om att utbilda konkurrenter som ska slå ut oss själva.
Katter ligger ju oss varmt om hjärtat, och det handlar inte bara om vår Semiramis, utan även om engagemanget i Sällskapet Pelle Svanslös Vänner, som har ett styrelsemöte vid månadens mitt för att planera verksamheten.
Eftersom en av oss är verksam som teaterkritiker kommer många kvällar att ägnas åt teater. Speciellt nyfikna är vi nog på Majgull Axelssons Helgonlegender på Dramaten, samt, på samma teater, det intressanta greppet med uppsättningen av båda delarna av Strindbergs Dödsdansen.
Mellanliggande kväll går också i teaterns tecken, med vännen Iwa Bohman, verksam vid Stockholms Stadsteater, ska vi uppliva gamla minnen från Uppsala Kammarteaters tiljor på 1960-talet, t ex i Ulf Fredrikssons uppsättning av Jean Genets Negrerna.
En resa till goda vänner i Wiesbaden finns inplanerad, där vi ser fram mot besök hos vinbönder och lukulliska upplevelser på tyska värdshus. En liten "pilgrimsresa" ska det också bli, till cistercienserklostret Eberbach, grundat 1136 av själve Bernhard av Clairvaux, och skådeplatsen för filminspelningen av Umberto Ecos Rosens namn.
I slutet av månaden gästar vi den goda vännen (och stora Uppsalavännen) Ruth Rendell i London. Hon är sedan ett tiotal år Baroness Rendell av Babergh (ett urgammalt namn på en del av Suffolk), och vi kommer att tillbringa veckoslutet i detta område, på hennes lantställe i Groton, en liten by som skulle kunna sägas vara USA:s vagga; utvandrare härifrån grundade Massachusetts och man kan fortfarande se det träd under vilket John Winthrop, statens förste guvernör, brukade sitta. Londondagarna kommer vi till en del att ägna åt världens bästa teater - rättegångar, oemotståndligt fascinerande med sina perukförsedda domare och advokater och deras flamboyanta agerande. En viss skandalhunger måste vi nog bekänna, men man kan inte heller förneka att inblickarna i livets skuggsidor är både nyttiga och berörande.
Inte heller kommer vi att missa Hogarth-utställningen på Tate Britain, och ett besök där förenas lämpligen med en lunch i museets förnämliga restaurang, inte minst för de fascinerande muralmålningarna av Rex Whistler.
Shopping står inte högt på agendan, men ett besök i Hatchards anrika, stilfullt inredda och välsorterade bokhandel är ett måste.
Ack ja - februari har som bekant "28 dagar en allen", men efter en blick i 2007 års agenda skulle vi nog önska att det åtminstone vore skottår.