Åldersrasismen frodas förstås i filmvärlden likaväl som i övriga yrkeslivet. På vita duken kommer det ändå då och då filmer som har pensionärer i huvudrollerna, som suveräna Amour.
I filmen Mr Morgans sista kärlek är det 80 år fyllda Michael Caine som får den äran. Han spelar Matthew som bor i Paris och just har blivit änkling. Han går in i en depression och ser inga ljuspunkter som tar honom vidare. Han har inga vänner kvar och kontakten med de båda barnen är ytlig och konfliktfylld. Men så möter han mer än 50 år yngre Pauline och han får gnistan tillbaka.
Nej, det blir ingen gubbsjuk historia om rik äldre man möter vacker ung kvinna. Det handlar om två människor som båda har det kämpigt i livet men som får tröst och livsglädje av den vänskap som växer fram. Pauline har det svårt med sina relationer och jobbet, Matthew med sorgen och att hantera sin son och dotter som kommer till Paris för begravningen.
Konflikterna dem emellan accelererar och situationen blir smått ohållbar när de anklagar pappan för att bara vara förblindad av Pauline. Rädsla inför vad som ska hända med arvet gör det inte lättare. Men känslor uppstår även på annat håll.
Regissören, tyska Sandra Nettelbeck, har gjort en sevärd film efter Francoise Dorners roman La Douceur assassine. Det finns en lätthet i anslaget som kontrasterar på rätt sätt mot det tunga i berättelsen. Det ger ett slags feel-goodkänsla som växer vartefter historien visar på att det kan finnas en sista chans även för den som försummat så mycket. En del schabloner drar ned men inte mycket.
Michael Caine kan lägga ytterligare en stark prestation till sina så många tidigare och Clémence Poésy matchar honom bra, liksom övriga birollsinnehavare, som Gillian Anderson och Justin Kirk som Morgans barn.