Fenomenal Stevie Wonder inledde jazzfestival

Stjärnan höll vad han lovade tidigare i veckan och lagom till lördagens konsert skiner solen från en klarblå himmel över ett nästan utsålt Stockholm Stadion. Som inledande programpunkt på Stockholm Jazzfestival kunde man heller inte ha hittat en lämpligare artist. Stevie Wonders namn borgar för att locka publik, många av hans låtar är odiskutabelt tidlösa klassiker och inte minst är Wonder fenomenal live. Under nordenturnéns första konsert bjöd han på ett pärlband av sina mer partybetonade låtar, i Stockholm är låtlistan utbytt och istället fokuserar han här på ballader. SjuttiotalKvällen inleds med en utsökt version av Golden lady från tidigt sjuttiotal — det decennium som av många anses vara Wonders storhetstid. Här kommer han också att fortsätta vistas under de nästan tre timmar som följer. Inte minst genom flera låtar från storsäljarna Songs in the key of life och Innervisions. Higher ground görs i en tung, suggestivt pumpande form. Sir Dukes trixigheter får publiken att sträcka händerna mot skyn och vifta febrilt i hopp om att träffa rätt bland synkoperna. I wish framförs ännu bättre och de moderniserade blås- och körarrangemangen ger låten ett helt nytt lyft. Isn't she lovely görs i en andlöst vacker version och som om mycket inte vore nog levererar stjärnan här ett munspelssolo som får en att kippa efter andan.BalladerEtt längre parti ballader får sedan konserten att tappa momentum. Overjoyed och nyskrivna soulnumret True love håller bra och instrumentala versioner av Misty, Coltranes smarta Giant steps och Horace Silvers Song for my father passar visserligen in i sammanhanget, men här falnar lite av den magi som tidigare byggts upp. Inte minst då ljudet i Stadion är beklagligt som bäst och lämpar sig föga för sirliga detaljer. Det hela visar sig dock vara en svacka och efter ett tag bär det åter av med Wonderska standards som My cherie amour, You are the sunshine of my life, I just called to say I love you, Signed, sealed, delivered och Superstition. Den sällan spelade balladen The secret life of plants samt den pinfärska kampsången What the fuzz? blir kvällens absoluta höjdpunkter och lagom till att Another star klingar ut framåt elvasnåret vore det något av en utmaning att hitta någon som inte smittats av Stevie Wonders uppenbara kärlek till musik och livet i stort.