Festivalen levde upp till attityden
På Uppsala Reggaefestival är det att vara soft som gäller. Något som festivalens besökare gjorde sitt bästa att leva upp till i lördagseftermiddagens solsken.
Foto: Tor Johnsson
- Det här är prefekt musik att vara småpackad till, säger någon som går förbi.
Emma Dimitrogoglou och Sandra Götesson sitter på en filt i gräset i solen och håller med om att stämningen är på toppen av lugnet. En bit bort kollar två poliser till en kille som ligger helt still på marken. När de försäkrat sig om att han mår bra går de vidare.
- Det är en hårfin gräns mellan att vara soft och att vara död, säger Emma Dimitroglou.
Elsa Asplund, Josefin Eriksson och Emil Asplund tycker att det varit en bra festival även om artisterna bara varit skapliga. Sämst hittills var fredagens headlineartist Ky-Mani Marley.
- Han sade att han skulle spela olika genrer. Ta oss på en musical journey, men jag hängde aldrig med på vad han menade. Först lät det dåligt och efter några låtar blev det bara en massa risiga Bob Marley-covers, säger Emil Asplund.
På vissa festivaler springer tonåringar runt och trampar lera och stampar på ölburkar. På URF är det barnvagnar, solstolar, filtar i gräset och avslappnat gungande dans som gäller.
En voluntärarbetare plockar upp några glasbitar i gräset. En kille med tjocka dreadlocks skakar bekymrat på huvudet åt den minimala nedskräpningen.
- Jag var ute och promenerade med min mamma i går och så pratade vi om att 80 personer hade gripits för narkotikabrott på Uppsala reggaefestival. Då sade hon "men det är ju ändå Sveriges lugnaste festival" åt mig, säger Danne Andersson. Det stämmer ju, men det var oväntat för att komma från henne.
Något unikt för Uppsala Reggaefestival är alla små barn som leker och sitter med sina föräldrar på festivalområdet. De flesta har hörselkåpor. Några jagar såpbubblor.
Familjen Dicander och Familjen Aspelin delar på en filt ganska nära scenen.
- Vi hade lite högre förväntningar på Barnens Ö som bara bestod av ett litet tält. Men annars är det en perfekt festival att ta med sig barnen på. Vi har varit här med barnen till sent på kvällarna både i går och i torsdags. Det är inte många festivaler man skulle vilja göra det på, säger Sara Dicander.
På campingen är stämningen om möjligt ännu mer avslappnad. De flesta ligger utanför tälten med parasoll och paraplyer som solskydd. Tälten är som "turkiska bad". En del sover, andra sippar Sofiero med baktakt i bandarna.
Natalie Andersen, Monica "Monne" Lindgren och Sarah Mirie går mot festivalområdet.
- Det här festivalen är beroendeframkallande. Totalt soft. Det är bara polisen som skulle behöva slappna av lite eller leta efter pedofiler och våldtäktsmän istället för att vara här och förstöra stämningen, säger Monica Lindgren.
Så jobbar vi med nyheter