Fin långfilmsdebut för Uppsalaregissören

Filmen är samhällets spegel sägs det. När klassklyftorna ökar i välfärdslandet Sverige är det därför ingen slump att den nya unga generation svenska regissörer med Babak Najafi i spetsen väljer att skildra människor som har annat att fundera över än vilken färg på soffan de ska köpa från Svenskt Tenn. Den verklighet Uppsalas Babak Najafi (som kom till Sverige från Teheran vid 11-års ålder) skildrar i sin debutfilm Sebbe är ett brutalt uppvaknande om hur människor på samhällets botten kan ha det i dag. I skuggan av en finanskris och med en sittande regering med slagorden, "det ska löna sig att arbeta" finns det all anledning att göra film om människor vars lön knappt täcker hyran.

Det är något som Najafi tar fasta på när han skildrar 15-åriga Sebbe och hans alkoholiserade mamma i en betongförort som för tankarna till brittiska Council States. Här finns inga fasader, inga extra pengar att lägga undan till en semesterresa eller ens några kronor att köpa födelsedagspresent för till sina barn. Sebbes mamma har gett upp. Men för Sebbe är hon livsviktig. I sitt lilla rum i den trånga tvårummaren har han sin fristad. Här kan han mecka med sitt upphittade skrot och få lite andrum mellan pennalismen han utsätts för i skolan och hans mammas lynniga humör. Frågan är bara hur länge han ska orka?

Att Najafi tidigare gjort flera dokumentärer (bland annat Elixir som vunnit flera festivalpriser) innan sin långfilmsdebut syns i hans sätt att berätta. Genom att använda sig av bilder, hellre än dialog, skapar han en spännande stämning som lämnar spelrum för den egna fantasin. För vad hände egentligen när hans mamma på sin nattliga tidningsrunda blev antastad av två unga män?

I nästa scen har det blivit morgon och hon lägger sig apatisk på bäddsoffan utan att vare sig vi eller Sebbe får svar på frågan. De okända skådespelarna i filmen som fått behålla sina riktiga namn, hjälper också till att skapa en obehaglig känsla att det vi ser sker på riktigt. Men på frågan hur det är möjligt att barn kan fara så illa i välfärdssamhället Sverige 2010 ger filmen inga svar.

Sebbe är en fantastiskt fin debutfilm som belönades på Berlins Filmfestival i år. Najafi har sagt att han ska lägga vinstsumman på sitt kommande filmprojekt, vilket lovar gott för framtiden. Här har vi en ung lovande regissör som med små medel berättar en stor historia. Och han gör det väldigt bra.

Fin långfilmsdebut för Uppsalaregissören

Uppsalaregissören Babak Najafi lyckas fint med sin långfilmsdebut Sebbe och Paola Langdal ser en film som kan påminna om det bästa av den brittisk vågen av realistiska skildringar.