Vid det här laget är konceptet väl känt. En ung man eller kvinna får en inre syn som varnar om en förestående katastrof och lyckas därmed rädda sig själv och några fler från en säker död. Liemannen själv låter sig dock inte luras och kommer tillbaka för att plocka dem en efter en.
I Final Destination 5 sitter Sam Lawton (Nicholas D’Agosto) i en buss på väg till en jobbkonferens när han i filmens mest intensiva actionsekvens ser hur hängbron de håller på att köra över kommer att kollapsa. Han och sju kolleger springer av innan bron mycket riktigt rasar och alla kvarvarande passagerare på bussen dör. Men Döden med stort D hade planerat att alla skulle stryka med i olyckan, och snart börjar de överlevande omkomma i groteska, bisarra olyckor.
Det är mer än ett decennium sedan den första Final Destination-filmen kom ut, och inte mycket har hänt sedan dess. Blandningen mellan svart komedi och splatter fungerar på samma sätt, och fortfarande ligger mycket av nöjet i att gissa vilket sätt som karaktärerna ska dö på. Är det skruven, den trasiga elledningen eller den rostiga fläkten som kommer att vara det fatala objektet? Regissören Steven Quale vet hur man bygger upp spänning, och nerverna är på spänn inför varje nytt blodbad, och visst blir det spektakulärt, om än makabert, i 3D:
Men tyvärr är seriens negativa kännetecken lika närvarande som alltid. Karaktärerna är slätstrukna som en pannkaka och fortfarande mjölkas en story som var smått pinsam redan i första filmen.
Jacqueline MacInnes Wood och Nicholas D'Agosto har döden i hälarna.
Foto: Fox