– Vi skulle haft jubiléet på Lucia 2017 men vi gjorde en ”Piraten” och sköt allt på framtiden. Men det är ju aldrig försent att ha kalas! Inte för inte brukar vi betitla oss; ”Doc V, bandet som får tiden att gå”, säger sångaren och ventilbasunisten Anders Bengtsson.
Bandet bildades hösten 1987 och första uppdraget var som dansare bakom Mick Jagger vid en musikvideoinspelning på SVT för programmet ”Jacobs (Dahlin) stege”.
– Mycket komiskt då vi var utklädda till olika yrkesroller, präst, polis, etc. När vi senare fick träffa Mick Jagger i logen fällde en märkbart nervös Hannu Räihä de bevingade orden ”Good luck to You, Mr. Jagger!”. Lämpligt att komma från en kille som inte hade råd att tanka mer än 5 liter bensin åt gången i sin risiga Lada, fortsätter Anders Bengtsson.
Genom åren har Doc V spelat på i stort sett alla Uppsalas scener. Som gästartister har bandet haft många svenska artister som Jakob Hellman, Joppe Pihlgren och Idde Schultz, Per Persson, Claes Yngström, Irma Schultz, Burken(!), Ulf Dageby med flera.
Medlemmar idag i bandet är följande: Anders Bengtsson, sång och ventilbasun, Peter Mehlstrand, sång, Gunnar Pejler, tenorsaxofon och kör, Marcus Sundbom, altsax och kör, Håkan Berg, gitarr, Anders Forsberg, klaviatur, Magnus Adell, bas och Hannu Räihä, trummor.
– Med från början är alla utom Anders Forsberg som började som ljudtekniker och Marcus Sundbom som är rena rookien; han har bara varit med i 17 år….
Doc V har hållit på av och till under de här 30 åren, är alltså inte bara hopsatta för att fira.
– Det är ingen revival-spelning utan vi har hållit på hela tiden. Trots att vi under en period alltid skrev på affischerna; ”Sista spelningen, schism i bandet”! Allt för att få så mycket publik som möjligt…
Dryga 30 år som band innehåller självklart många minnen.
– Ja, vad minns vi…. Självklart åren med spelningar i Chamonix på restaurang ”Le Brevent” där vi spelade för fulla hus i 8 vintrar. Alla andra ställen var mer eller mindre tomma vilket vi märkte på vår spellediga kväll då vi kunde gå från hak till hak och bli bjudna på allt av nöjda ägare som äntligen hade publik för en kväll!
– Enligt uppgift från ägaren (Johan Beckman som nu driver den eminenta franska restaurangen ”Bistrot Bombance” I Enköping, av alla ställen!) var vi vid den tiden ”Alpernas dyraste band”! Och detta trots att vi hade ett ganska magert gage! Men fri bar och loge i en vinkällare...
Det finns mer:
– Att sångarna har blivit hotade med stryk om man inte omedelbart började spela riktig musik, till exempel dansbandsmusik, ja det är sånt som händer . Då är det bara att räkna in ”Kärleksbrev i sanden” så lugnar det ner sig. Och dom gånger personalen på spelstället har stängt av strömmen för att få slut på extranumren ser vi som en ren komplimang.
Någon tanke på att lägga av nu när man nått en så mogen ålder som trettio som band finns inte.
– Framtiden? Ja, den har väl redan börjat med bland annat spelningar på vänners 60-årsfester där publiken ofta kan vara identisk med den på celebrantens 30-årsfest. Med enda skillnaden att den kvinnliga delen inte sitter och ammar utan faktiskt dansar.
Drömmarna lever också sitt eget liv fortfarande.
– Och sen var det ju den där Asien-turnéen som inte har blivit av. Ännu! avslutar Anders Bengtsson.