Flamländskt på Nationalmuseum
Med "Rubens och van Dyck" visar Nationalmuseum 1600-talets flamländska giganter. Via skisser och detaljstudier kommer besökarna Rubens nära i en utställning som också omfattar de två mästarnas efterföljare.
Foto: Museo Nacionál del Prado, Madrid/The Metropolitan Museum of Art/ Nationalmuseum/Bayerische Staatsgemäldesammlungen München
Peter Paul Rubens, barockmåleriets mästare, förknippas oftast med monumentalmålningar med religiösa eller historiska motiv, med fylliga kvinnobarmar och frodiga små puttisar. Inte sällan utfördes hans sinnliga måleri av assistenter men det var alltid Rubens själv som skissade detaljerat och lade grunden.
Görel Cavalli-Björkman, med en "I love Rubens"-knapp på kavajen, visar en mindre oljeskiss där Rubens som så ofta annars inspirerats av en antik myt. De sköna kvinnorna har han emellertid placerat hemma i sin egen palatsträdgård i Antwerpen, på den tiden stor europeisk konstmetropol. Där lät han den antika historien utspelas.
Nationalmuseets utställning går i många riktningar. Med hjälp av modern teknik får besökaren vara med på en konsthistorisk detektivundersökning för att ta reda på vilken av två målningar av Anthonis van Dyck som är gjord först. Men framför allt visar utställningen hur konsthistoriens mästare ärver och flätas in i varandra. Rubens inspirerade sin lärjunge van Dyck samtidigt som båda knöt an till det venetianska måleriet. Rubens själv i synnerhet till den italienske renässansmästaren Tizian.
Från Pradomuseet i Madrid har Nationalmuseum fått låna tre riktiga dyrgripar, däribland Tizians originalmålning "Adam och Eva" liksom Rubens version av samma motiv, gjord 80 år senare.
- Det är så märkvärdigt att vi fått låna dem, jag trodde aldrig det skulle gå, jag var nästan tårögd när vi packade upp dem, säger Görel Cavalli-Björkman.
I Nationalmuseums sal får besökarna uppleva det som inte syns på katalogbilderna. Medan Tizian gjorde en ung Adam som, med skräck i blicken, skjuter Eva ifrån sig, gjorde Rubens en medelålders man som smeker Evas bröst. Rubens kroppar är sinnligare, färgskalan varmare. I äppelträdet sitter en röd papegoja, enligt Cavalli-Björkman en Mariasymbol eller kanske bara en effektfulld detalj, hämtad från den spanske kungens zoologiska trädgård där Rubens vistades som ung? Ingen vet säkert.
Redan som talangfull 14-åring träffade Anthonis van Dyck den 22 år äldre Rubens. Van Dyck fick snart jobb i Rubens ateljé men blev också själv mästare, så småningom en av den europeiska konstens mest framstående porträttmålare. Nationalmuseum visar bland annat van Dycks porträtt av Rubens första hustru, målat i samma praktfulla palatsträdgård som Rubens själv använde i sina antika motiv.
Rubens och van Dyck
Visas på Nationalmuseum 25/2 till 23/5. Utställningen har sin grund i Nationalmuseums egen rika samling av just flamländskt måleri, vilken i sin tur bland annat förklaras av drottning Kristinas stora intresse. Nationalmuseum för samman de två mästarna Peter Paul Rubens (1577-1640) och Anthonis van Dyck (1599-1641). I en stor sal visas även deras efterföljare som ofta målade jaktmotiv och matstilleben som var populära hos den tidens adel, inte minst i Sverige.
Visas på Nationalmuseum 25/2 till 23/5. Utställningen har sin grund i Nationalmuseums egen rika samling av just flamländskt måleri, vilken i sin tur bland annat förklaras av drottning Kristinas stora intresse. Nationalmuseum för samman de två mästarna Peter Paul Rubens (1577-1640) och Anthonis van Dyck (1599-1641). I en stor sal visas även deras efterföljare som ofta målade jaktmotiv och matstilleben som var populära hos den tidens adel, inte minst i Sverige.
Så jobbar vi med nyheter