I början av 1700-talet rymde hon hemifrån. Iklädd manskläder tog hon värvning vid kavalleriet i Kalmar. Så småningom gifte hon sig med en piga. Om Ulrika Eleonora Stålhammar verkligen var homosexuell eller enbart trött på kvinnorollen lämnas osagt.
Mycket mer än så får besökarna på Sveriges historia heller inte veta om just henne. Hon finns med i ett hörn av 1700-talets rum som bland annat rymmer en gustaviansk möbel, med en låda där besökarna får lukta och gissa sig till de goda och exklusiva smaker som introducerades i Sverige för mer än 300 år sedan.
Att presentera 1000 år av den svenska historien på 600 kvadratmeter är en grannlaga uppgift och museichefen Lars Amréus gör ingen hemlighet av att valen varit många och svåra. Varje århundrade får en egen scen där minst lika mycket arbete har lagts ner på den visuella och dramatiska upplevelsen som på det historiska materialet.
Att Ulrika Eleonora Stålhammar överhuvudtaget är med är ett resultat av de senaste 30 årens genusinriktade forskning.
- Många av kvinnorna har inte lyfts fram tidigare, vi har verkligen bemödat oss om att ta med den senaste forskningen, säger Lars Amréus.
Ett annat exempel på ny forskning är en monter i 1800-talsrummet som visar utgrävningsfynd för en boplats för resande.
Bland de okända historiska kvinnorna finns även Anna Reinholddotter Leuhausen, abbedissa i Klara kloster i Stockholm på 1500-talet. Trots att hon stödde danskarna i stället för den segrande Gustav Vasa tycks hon ha klarat sig bra. I en monter visas hennes helt fantastiska, tjocka och bearbetade guldhalsband, för övrigt bara en av utställningens klenoder.
Om kvinnornas nya plats på den historiska scenen känns överväldigande visar det hur liten den varit tidigare.
- Vår ambition har varit att ha lika många kvinnor som män, berättar Lena Hejll, uställningsproducent.