Folkmusik är inte töntigt längre

Folkmusik. Smaka på det ordet! Runt om i världen finns folkmusiken levande med eko från tidigare generationer och samtidigt med ständigt nytt tonspråk allt eftersom livet faktiskt går vidare, skriver Lena Köster.

Luftstråk.

Luftstråk.

Foto:

Kultur och Nöje2009-12-02 10:06
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den nordiska folkmusiken har sitt säregna vemod inte bara i långsamma stycken, utan också i snabba. Tänk på en polska, stampa med foten, känn hur sorg och glädje och längtan blandas i en rytm som drar genom kroppen som vinden genom skogen.
Luftstråk är en svensk-finsk trio som just nu gör en enda spelning i Sverige: på Konserthuset i Uppsala i morgon kväll, alltså torsdag. De personifierar det som är mest spännande med folkmusiken i dag.

Det fanns en tid när folkmusiken hade töntstämpel. Det var när popen och rocken var i sitt nyberusade växande på 60-talet. I dag är det inte så. Intresset för folkmusik - kallad etnisk musik eller världsmusik när det handlar om andra, någorlunda avlägsna länders musik - bara växer.
På Sahlströminstitutet i Tobo i Norduppland lär sig unga och äldre spelmän av båda könen både teori och spel. Ända till häromåret hölls en årlig nyckelharpsstämma i Österbybruk. Runt om i buskarna spelas det hela sommarhalvåret. Och i Konserthuset i Uppsala håller en ny tradition på att formas: den gamla oktoberstämman, tradition sen 1940-talet, har slunkit in i konsertsalar, rulltrappa och trappavsatser, som i höstrusket får ersätta sommarens buskar.

Man vet hur det ska låta. Hur den eller den spelmannen gjorde sina låtar, hur man spelar i den eller den traditionen.
Så kommer nyskaparna. Förvisso med avstamp i "folkmusik efter gammalt", men med mycket annat i bagaget därtill. Och tydligt på väg genom dörren till framtiden.
Som Luftstråk med sin kammarmusikaliska ljudbild, sina genomkomponerade nya låtar med både vilda och spröda improvisationer. Understämmor på dragspel i stället för fiol. Bara en sån sak.

Det är väl det som är poängen. Att vi vet hur folkmusiken låter, att vi känner den där polskan i kroppen - och att vi ändå kan låta oss överraskas av mästarmusik, där det gamla och det nya smälter samman och för också vårt lyssnande framåt.
Det finns okända musikaliska marker att beträda. Frågan om vart musiken är på väg just nu känns betydligt intressantare än den om varifrån musiken kommer.
Luftstråk
Nyskapande folkmusik
Svensk-finska trion Luftstråk spelar på Konserthuset i Uppsala torsdag 3/12. Konserten innehåller låtar från trions senaste skiva, Siska, komponerade av Sven Ahlbäck.

Sven Ahlbäck är trions violinist, född i Morkarla mellan Alunda och Österbybruk. En man som, när han bara var pojke, spelade med flera av Upplands stora spelmän: Viksta-Lasse, Anton Jernberg, Eric Sahlström. I 16-årsåldern blev han världsmästare i folkmusik i Wales. Numera är han disputerad och professor i folkmusik på Musikhögskolan i Stockholm.

Johan Hedin är nyskapare på nyckelharpa och huvudlärare i instrumentet på Musikhögskolan i Stockholm.

Maria Kalaniemi är också hon disputerad, professor på Sibeliusakadedmien i Finland och som dragspelare ett stort namn internationellt.