För honom är jazz en livsstil

Han är jazzpianisten från Uppsala som stått på scen mer eller mindre från 1968.

Hans Loelv spelade bland annat i Von Zamla (projekt sprunget ur gruppen Samla mammas manna) under 80-talet och i år har han varit lärare i improvisation på Visingsö i 26 år. Han älskar jazzen för dess frihet och intresset för musiken fick han med sig hemifrån.
- Den har funnits där sedan jag var liten och den är friare än annan musik. Om du tar en riktigt bra popgrupp så är allting färdigrepat och inövat när de ställer sig på scen. Med en bra jazzgrupp är det nästan tvärtom, det är på scenen allt skapas, säger Hans Loelv och betonar att man lär sig något nytt varje dag som jazzmusiker.

På sin nya skiva When dark meets light har han blandat gammalt och nytt material – en låt skrevs så tidigt som 1980.
- Den har jag finslipat lite, men melodin är densamma. Jag skapar inte moderiktig musik utan den ska komma inifrån. För mig är jazz helt enkelt ett sätt att leva, säger Hans Loelv om det blandade materialet.

För honom ligger en av musikgenrens storheter i att den alltid har varit för alla.

För det är när olika kulturer möts som det musikaliskt sett slår gnistor, något som Hans Loelv själv praktiserar. Fyra av låtarna på albumet, som släpptes i december, är nämligen skrivna i staden Corralejo, Fuerteventura - hans ”arbetsplats”.
- Man behöver en annan miljö för att kunna skapa och det kan jag göra där, säger Hans Loelv som inte kan tänka sig att resa utan ett piano nära tillhands.

Bakom albumet finns de ständiga inspirationskällorna, så som Monica Zetterlund, Miles Davies och Povel Ramel. Men där finns även minnet av en annan jazzmusiker, nämligen vännen Peter Gullin.
- Han skickade den låten till mig från en turné i början av 90-talet, ”Till min käre vän Hasse Loelv” stod det. Det där brevet lade jag bara undan, men hittade det igen efter att Peter gått bort. Att ha låten som sista spår på skivan är som ett jätteminne av en av mina bästa vänner.