Förgäves vädjan till Goebbels
Advokaten Josef Joseph var en välbekant profil i tjugotalets Rheydt. Han kallades allmänt för "Dubbel-Jupp" och umgicks flitigt med konstnärer och bohemer.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Rheydt, i dag en välmående småstad, är sedan länge inkorporerad med det näraliggande Mönchengladbach. Jag far dit en strålande vacker marknadslördag och slås av det enhetligt tyska, den välklingande rhenländskan. Och så märkligt att ingenstans skymta spår av, och än mindre kunna fråga om, ortens genom tiderna mest kände invånare. Jag hittar föräldrahemmet, på Dahlener Strasse, på "fel" sida om järnvägen. Huset, givetvis helt omarkerat och utan minnesplatta, står kvar. Jag känner igen det från ett fotografi från trettiotalet, då det var festligt hakkorssmyckat i samband med namnbytet till Joseph-Goebbels-Strasse.
Han var tredje sonen i en familj som med stor möda lyckats arbeta sig upp till en bräcklig medelklassexistens. Fadern började som daglönare, den holländskfödda mamman var tjänsteflicka i ungdomen. I fyraårsåldern drabbades Goebbels av en benmärgsinflammation, operationer misslyckades, högerbenet stannade i växten och han utvecklade klumpfot. Han var familjens ljus och hopp, fick hålla avgångstalet i läroverket som primus i 1917 års studentkull. Ett överhettat temperament, ett spretigt intellekt, oerhörda kompensationsbehov och handikappkomplex drev honom rakt i famnen på fysiskt mer imponerande hjältar och målmedvetna ledargestalter. Den förste, Richard Flisges, var vänsterorienterad och omkom i en gruvolycka 1923. Uppvuxen i ett djupt katolskt hem och i mångas ögon förutbestämd att bli präst förvandlades Goebbels till en rabiat religionshatare. Han föraktade kapitalismen som han identifierade som judisk. Och snart nog mötte han Hitler? Resten är historia.
I sitt brev vädjar Josef Joseph till eventuella rester av förnuft. Han tillgriper det gemensamma, gängse tyska smeknamnet: "Fundera ett slag, Jupp, och betänk också följande: du har en gammal mor, som jag vet att du älskar högt. Du har också två bröder, som jag en gång hjälpte ur en svår knipa. För deras skull - sätt stopp för förföljelsen och förintelsen av hjälplösa män, kvinnor och barn inom ditt lands gränser; tillåt framför allt internationell civilfånglagstiftning i alla judiska getton och läger eller överlämna fångarna till Röda korset eller sänd dem tillsammans med alla andra fångar till Schweiz."
Det öppna brevet förblev obesvarat, i både ord och handling. Men Goebbels glömde aldrig sin hemstad. När han 1933 blev hedersmedborgare och talade inför tusentals åhörare från rådhusbalkongen såg han det som en personlig hämnd, eller rättare sagt en upprättelse av modern: "I den här lilla staden har folk beljugit, förtalat, missaktat och förföljt henne i åratal", lyder kommentaren i dagboken.
Västra Rhenstranden befrias i början av mars 1945, och borta i det alltmer inringade Berlin börjar Goebbels ägna sig åt bypolitik. Möjligen har han rätt när han misstänker att ortsvalet inte är en slump när amerikanarna grundar "en så kallat fri tysk tidning" och förlägger redaktionen just till Rheydt. Hans planer är fullständigt orimliga: han tänker tala med Hitler om att sända en terrorgrupp till hemstaden och likvidera den nyutnämnde borgmästaren som han känner sedan gammalt som en "utstuderad kälkborgare".
Den sista pjäsen som Goebbels regisserade utmynnade inte i enbart ett totalt personligt nederlag (i führerbunkern gav Magda de fem barnen var sin cyankaliumkapsel innan hon och maken begick självmord), utan i en katastrof för mänskligheten. Hade världshistorien blivit en annan om "Enkel-Jupp" i stället förverkligat en av sina många vilda ungdomsdrömmar och tillsammans med vännen Richard Flisges emigrerat till Indien?