”Tor! Du satte mig på spåret, och det tackar jag dig för! Berättelsen är förstås min egen dikt! Henning Mankell, 17 Augusti 2011”. Så står det i snirklig skrivstil på försättsbladet i Tor Sellströms exemplar av Minnet av en smutsig ängel.
Tor Sellström är forskare på Nordiska Afrikainstitutet och har arbetat som biståndsarbetare i södra Afrika under tre decennier. Det spår som författaren skriver om är det om bokens handling och huvudperson, i boken kallad Hanna Renström. I verkligheten hette hon ”Kitty” Lindström och Tor Sellström fann hennes namn när han bodde i Moçambique under 1982 och -83. Då sökte han i nationalarkiven efter egna släktingar.
– Jag letade efter information om min släkting Robert Arvid Sellström när jag stötte på två kvinnonamn med svensk klang, berättar han.
Den ena var ”Kitty” Lindström som fanns med i tre befolkningsräkningar under 1890-talet, efter det vet man ingenting mer om hennes livsöde. Hon bodde i hamnstaden Lourenço Marques, nuvarande huvudstaden Maputo. I den första räkningen hon förekommer i står hon som ”barflicka” och i den tredje och sista som innehaverska av ”utskänkningsställe med biljard”.
– Det är en omskrivning för bordell, säger Tor Sellström. Det vet man för att den låg på Rua de Araujo, ett huvudstråk i bordellkvarteren.
Hamnen i dåvarande Lourenço Marques var en betydande sådan där uppemot 600 skepp lade till varje år runt det förra sekelskiftet. Av dessa kom ungefär en femtedel från Norge, Sverige, Danmark och Finland.
– Tänk dig själv alla dess skepp med så mycket manskap som kom in varje dag, och alla dessa kåta män som gick i land. Det var anledningen till alla bordeller och med så många skandinaviska sjömän lär Kittys verksamhet ha varit populär.
Det var över femton år sedan som Tor Sellström berättade om den svenska bordellmamman för Henning Mankell. För två år sedan blev han kontaktad av författaren som inte hade glömt vad de pratat om.
– Han hade kommit ihåg det jag berättade och ville skriva en bok om rasism och möten mellan Europa/européer och Afrika/afrikaner. Han har använt den här verklighetsbilden, men dikten är hans egen, säger Tor Sellström som är noggrann med att poängtera att han inte är någon uppgiftslämnare.
Han menar att han genom bekantskapen med Henning Mankell under åren har nämnt saker från sin egen forskning när de samtalat. Sedan vad författaren har snappat upp i sitt eget skrivande är en annan sak.
– Det är som han skriver här i sitt efterord: ”I grunden bygger allt det jag skriver på en sanning. Det kan vara en stor eller liten sanning, den kan vara glasklar eller ytterst fragmentarisk. Men ändå är det alltid något som bottnar i verkliga händelser som leder fram till fiktionen i min bok.”, läser Tor Sellström högt ur boken som han säger är ”spot on” ur ett sannolikhetsperspektiv.
Men efterordet slutar inte där och Henning Mankell är tydlig med var uppslaget till bokens handling kom ifrån.
– Trots att jag känner Henning som vän så är jag väldigt hedrad av att han nämner det här i efterorden. Han är ändå en av världens bäst säljande författare så ja, det är mycket hedersamt.