Förtjusande romantisk indiedröm

Detta är en skatt! Blickar möts under tunga luggar à la indie och ljuv musik uppstår i en hiss någonstans i Los Angeles till tonerna av den smått fantastiska The Smiths-låten There is a light that never goes out. En pojke, Tom, träffar en flicka, Summer, i en antiromantisk kärlekshistoria. Till skillnad från andra hollywoodska romantiska komedier har den här något alldeles extra som tar genren till en ny nivå.

Med en uppfriskande och ärlig syn på kärlek hoppar vi fram och tillbaka under de 500 dagar som Tom (Joseph Gordon-Levitt) spenderat med Summer (Zooey Deschanel). Våra egna minnen minns vi sällan kronologiskt. På samma sätt hoppar filmen mellan Toms minnen av Summer. Minnen är inte heller särskilt ofta sanningsenliga, utan vi minns lite vad vi vill minnas. En sekvens som är extra intressant i den här filmen är när man genom split-screen visar vad Tom önskar skulle ha hänt och vad som faktiskt hände. Både Joseph Gordon-Levitt och Zooey Deschanel är självklara i sina roller.

Filmen är musikvideoregissören Marc Webbs långfilmsdebut, vilket minst sagt imponerar! Han experimenterar och leker med filmskapandet. Detta är en sällsamt förtjusande film, med ett kioskvältande soundtrack, som är allt annat än förutsägbar. Allt - fotot, dialogen, musiken, scenografin, skådespelarna - har en personlighet och resultatet är så perfekt och coolt som det bara kan vara i en indiedröm med guldkorn plockade från The Smiths, Regina Spektor och Carla Bruni.
En liten film om något mycket stort och det hela landar någonstans uppe bland stjärnorna i ett poppigt fyrverkeri.

Förtjusande romantisk indiedröm

Emma Dahlin har sett en film som är förtjusande in i minsta detalj och som går rätt in i indiepophjärtat.