Förväntningarna infrias

Visst skulle man vilja ta till både finslipen och storproduktionspåklistraren här och där, konstaterar Andreas Jakobsson om Those Dancing Days.

Foto:

Kultur och Nöje2008-10-15 00:01
Samtidigt som tre av medlemmarna i Those Dancing Days gick sin sista termin på gymnasiet i våras fick de en hit med låten Hitten och blev rejält hypade. Att den engelska musikpressen (som är känd för sina oblyga och hastiga kärleksförklaringar) hängde på gjorde att förväntningarna på debutalbumet snabbt hamnade i månhöjd.

I ett sådant läge är det förmodligen lätt att det låser sig för ett band. I synnerhet för ett som spelar glad garagepoprock och plockar poäng på att vara till synes omedvetna om manér och image. Så inte i det här fallet.

Visst skulle man vilja ta till både finslipen och storproduktionspåklistraren här och där. Men då skulle mycket av det rättframma indiepoptilltalet också gå förlorat och då skulle det inte kännas lika mycket i partierna där allt verkligen sitter precis där det ska.
Those Dancing Days
In our space hero suits
(Universal)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!