– Jag känner stor tacksamhet och ödmjukhet att jag får vara med om det här. Något liknande har jag aldrig gjort, delar kanske, men aldrig den här helheten, säger Jill Johnson på sin mjuka ängelholmska.
I sin storslagna föreställning "That's life" färdas Jill Johnson genom årtionden via Amerikas största musikaliska röster. Legender som Frank Sinatra, Elvis Presley och Sammy Davies, Dionne Warwick, Burt Bacharach och Ella Fitzgerald samsas med låtar av soulartister som James Brown, Stevie Wonder, Aretha Franklin, Diana Ross och Beyonceé. Och, inte att förglömma: Jill Johnsons förebild Dolly Parton.
– Jag står för att man inte behöver nischa in sig som artist, man får vara bred. Jag gillar hela det här spektrat av musik.
Hon har gjort hur mycket som helst under sin framgångsrika artistkarriär, men säger själv att det är första gången hon får visa upp helheten. I "That's life" ryms hela hennes bredd som artist, här finns förstås countryn, schlagern, jazzen - och bluesen.
– Fast där är jag något av en nybörjare. Men det är härligt roligt!
Hon säger själv att hennes uppväxt präglades av ständig musik. Hennes pappa sjökaptenen hade ständigt musiken på och när han var borta på långa resor spelade hennes mörkrädda mamma musik för att mota rädslan.
– Jag växte upp med en vinylspelare, den här musiken har jag levt med från första början. Allt från Taube till Boney M, lika roligt alltihop.
Förutom en påkostad scendekor och 19 musiker på scenen är det nytt att hon denna gång har med sig medlemmar från nycirkusensemblen Cirque Du Soleil som står för hisnande luftakrobatik.
När UNT når henne har hon hunnit med 14 föreställningar i Göteborg och fått lysande kritik. Hon är strålande glad.
– Jag hade aldrig vågat hoppats på den här responsen, jag har landat mjukt. Fast showen är till och med riktigt bra även utan mig!
Det är inte alltid en intervjuperson har "förband" men i Jills fall hinner hennes två producenter grabba tag i luren innan. Och de är entusiastiska de också.
– Det är ju inte alltid säkert att man landar ekonomiskt, men man har ju ett ego som vill något också, säger producenten Patrik Krall.
– Man får en grundvision och sedan hoppas man att det ska slå. Vi startade snacka om den här idén för mer än fyra år sedan, och i över två år har det varit ett hårt slit, det krävs mycket matematik för att ro det i land. Men nu är det igång, säger Mikael Gordon-Solfors, manusförfattare och en av kreatörerna bakom föreställningen.
Åter till Jill Johnson själv. Hon återkommer flera gånger under samtalet till att hon är ödmjuk inför framgångarna. Och jag tror henne. Om sin egen musikaliska karriär är hon krass.
– Jag har släppt 24 album, kunde nog ha rensat bort åtminstone 10 av dem. Fast resten är bra.
Hennes inställning till publiken är på samma linje. Den som varit på någon av hennes tidigare konserter vet att hon haft för vana att mingla ute i publiken inför framträdandena. Inte minst har hon gärna delat ut kramar till hugade.
– Tyvärr har jag blivit tvungen att sluta med att krama om folk, det tar för lång tid med all fototagning. Synd, jag gillade verkligen det!
Uppsala har hon bara ljusa minnen av och ser fram emot att spela här.
– När man turnerar tänker man stad för stad, och Uppsala är en som jag minns tydligt hela tiden.