Midsommar ligger bland de tre stora i Sverige, i tät tävlan med julafton och nyår – och kanske sista april, dagar då man MÅSTE ha något organiserat för att inte känna sig misslyckad.
Konstigt nog har ändå inte midsommarfirandet avsatt så enorma spår i filmproduktionen som man kunde tro. Främst ligger fortfarande Strindberg och Shakespeare, alltså Fröken Julie och En midsommarnattsdröm. (Nej, Morden i Midsomer var inte det som eventuellt tog död på genren.)
Redan 1912 kunde man se August Strindbergs klass- och triangeldrama Fröken Julie överfört till film. Roligt nog var det en kvinna som regisserade, Anna Hofman-Uddgren. Manda Björling spelade titelrollen, August Falck och Karin Alexandersson de övriga.
Sedan dess har det då och då kommit en filmtolkning av dramat, fast långt ifrån så ofta som på teatern förstås. Det senaste året gav sig Helena Bergström på det hela med Nadja Mirmiran som herrgårdsfröken Julie och Björn Bengtsson som betjänten Jean, Sofi Ahlström Helleday spelade pigan Kristin.
Dramat lånar sig ju väl till egna utvikningar och de medverkande kan vara allt från bara de tre till ett större antal medverkande. Bergström tog bort ordet ”Fröken” och behöll bara Julie som något slags programförklaring. Bäst hålls nog fortfarande Alf Sjöbergs mer än 60 år gamla inspelning från 1951 för att vara, med Anita Björk, Ulf Palme och Märta Dorff. Se den, den finns på dvd.
William Shakespeares A midsummer night’s dream kommer inte långt efter i antal inspelningar den heller. Efter att ha varit populär på teatern under många, många år kom den på film 1935 med Max Reinhardt som regissör. I rollistan stora namn från den tiden som Olivia De Havilland och James Cagney. Sedan dess har det fortsatt att regelbundet komna tolkningar, gärna i storslagna och fantasifulla uppsättningar.
Ska man bara se en så varför inte Michael Hoffmans filmatisering från 1999 med bland andra Michelle Pfeiffer, Kevin Kline, Calista Flockhart, Stanley Tucci. och Rupert Everett. Eller Woody Allen som med En midsommarnatts sexdröm tar det hela till basen med ett stort skratt. Det föds inte för inte många barn nio månader efter midsommar. Fast mest har han lånat från Ingmar Bergmans Sommarnattens leende, men den kan få gälla för midsommar den också.
Det är alltså inte alls det utbud på midsommarfilmer som man kunde tro. Man kunde ju annars anta att svensk filmproduktion vore fylld av årets ljusaste tid. Men mörkret lockar väl filmskaparna mer. . .
Fast midsommaren finns dock som inslag i flera filmer och som bärande tema i till exempel inte helt lyckade Äntligen midsommar! med bland andra Uppsalaskådespelerskan Lisa Werlinder i en roll. Här finns alla ingredienser för ett förment lyckat midsommarfirande: skärgård, segelbåt bastu, sol, sill, goda vänner. . . Men så kraschar alltihop förstås.
En tröst att se då om man inte har fått till så mycket själv. Kom ihåg också att resten av året har så många fler dagar, dessutom har de genererat mångdubbelt fler utmärkta filmer. Vem behöver midsommar. . .
Klart är i alla fall att den ultimata midsommarfilmen återstår att göra, en utmaning så stor som någon annan inför denna ibland så kravfyllda helg.