Jag brukar vara en ivrig förkämpe för att svenska artister ska sjunga på modersmålet. Det förutsätter dock att de har bra hand med bokstäver och syntax och inte minst kan undvika schablonerna.
Det har tyvärr inte veteranen Eric Gadd när han nu gör en svensk platta, hans första över huvudtaget på tre år. Texterna är den svagaste punkten och härnäst hans sång som inte riktigt når de höjder han har haft tidigare. Musiken är annars av hyggligt gott Gadd-märke, med bra sväng och tryck.
Bästa låt: Inget lyckligt slut