På lördag är det dags för den sjätte upplagan av den elektroniska musikfestivalen Volt. Precis som föregående år arrangeras festivalen på Konserthuset i Uppsala och i vanlig ordning kretsar festivalen kring elektronisk musik, toppat med interaktiva installationer och ljusshower.
Ett av banden som kommer att uppträda på festivalen är Gamla Huset. Tanken med kollektivet, som utgörs av sju rutinerade och Uppsalabaserade elektroproducenter, är att all musik ska framföras live. På lördag kommer det därför att finnas ett tjugotal trummaskiner och synthar på scen snarare än en ensam person med en dator. Och det innebär ett stort utrymme för improvisation.
– Alla i gruppen har i grunden en given roll. På så sätt är det egentligen som en orkester. Någon mixar medan en annan sköter synthar och trummaskiner. Men ingen spelning eller inspelning blir ju den andra lik, säger Erik “Unai” Möller.
Fredrik “Crystal Fake” Östling nickar instämmande.
– Jag tror det är ganska unikt faktiskt att vara såhär många på scen när det kommer till dansmusik, säger Fredrik “Crystal Fake” Östling.
I en ljusskygg källarstudio i Rackarberget i Uppsala har Gamla Huset samlats för en sista repetition inför lördagens spelning. När hela gruppen är på plats är det näst intill fler personer i det lilla rummet än det finns kvadratmeter att stå på.
– När vi repar spelar vi in allting och lyssnar igenom. Sedan försöker vi göra om det som lät bra. Men det är inte alltid man minns hur det lät mellan gångerna eller hur man gjorde vid ett visst tillfälle. Eftersom vi kör allt live så blir det en hel del variation mellan gångerna, säger Mario "Raiders of The Lost Arp" Pierro.
– Men det är lite av charmen att blir det något litet snedsteg som kommer med. Det är bara positivt. Allt ska inte vara snyggt och slickt, säger Darijo Berkes.
Den lilla studion, som tillhör Erik Möller och Darijo Berkes, är fylld av synthar och trummaskiner. De flesta maskinerna är närmare 30 år. I ett hörn står en trumbox från 1976. Den nyaste tekniken i rummet är en dator med åtta år på nacken.
– Vi har väldigt gamla grejer och det är högst medvetet. Vi gillar det. Man kan göra det mesta i en dator numera, men det är inte riktigt samma känsla. Många av maskinerna vi använder är sådana man använde under den första vågen av house och techno. Så det vi gör låter ofrånkomlingen som gammal house, även fast det inte alltid är medvetet, säger Erik Möller.
– Ingen "Aviici-house" alltså, säger Darijo Berkes med ett skratt.
Trots att samtliga gruppmedlemmar är i 40-årsåldern och har stor erfarenhet från elektroscenen är livekonceptet Gamla Huset helt nytt för dem. Det hela började med att bröderna Erik och Hans Möller bjöd in de andra till deras sommarstuga och föräldrahem. I det äldsta huset på tomten riggade de upp maskinerna och började jamma.
– Tanken var att vi alla skulle ta med gammal hårdvara och spela musik tillsammans. Utan datorer. Därefter har det rullat på. Så namnet kommer från att vi spelade in musik i det gamla huset på landet, men även eftersom vi håller på med gammal housemusik. Vi har hållit på med den här genren sen den kom. Alltså riktig house, säger Erik Möller med ett leende.
Några av medlemmarna i gruppen har spelat på Volt tidigare år, men aldrig under benämningen Gamla Huset. Lördagens spelning blir kollektivets andra framträdande någonsin.
– Det ska bli jättekul. Första gången vi körde tillsammans ville alla spela lite för mycket. Alla ville höras hela tiden, och det är ju naturligt eftersom man är van vid att spela ensam med en dator. Men här måste man medvetet begränsa sig, säger Mario "Raiders of The Lost Arp" Pierro.
Finns det någon fördel med att använda gamla maskiner?
– I den här genren är ju klyschan att man ska vara en ensam kille som sitter vid en dator och producerar allt själv. Allt ska vara kliniskt och man producerar allt på detaljnivå. Men det här är själva motsatsen. Vi gör det här live, det är skitigt och det låter illa ibland. Allt fungerar inte som det ska och allt lever sitt egna liv. Och det är faktiskt en befriande känsla, säger Erik Möller.