Vad händer på Uppsala Konsert & Kongress? En publik som vill se folkdans sitter bänkad. Här ska det bli polska! Men upp på scenen kommer en träningsoverallman, en kostymnörd, en jeans-jackesnubbe.
Det har inte hänt ännu, men det händer lördag 5 mars. Då ska Polskans historia i Sverige berättas i ord, musik och dans just på UKK i Uppsala.
Men den som förväntar sig folkdräkter och en vanlig traditionell dansuppvisning får tänka om och tänka både brett och djupt.
– Vi visar folkdansen i ett konstnärligt perspektiv, säger Petra Eriksson, ledare för del två av det treåriga projektet Residans, där länsmusikorganisationerna i Uppsala län, Gävleborgs län och Dalarnas län, med ett antal dans- och kulturinstitutioner, samarbetar för att stärka den sceniska folkdansen och folkmusiken och för att skapa fler möjligheter för folkdansare och folkmusiker att arbeta just med sceniska produktioner.
– Folkdansen är ju från början en social dans. Nu plockar vi bort den ur den ursprungliga kontexten och tar upp den på scenen för att fördjupa det konstnärliga, säger Anton Schneider, en av dansarna i den aktuella föreställningen.
Polskans historia i Sverige är resultatet av det första projektårets arbete, som har letts av Gävleborgs län. Uppsala läns föreställning som tas fram 2011, kommer att ges 2011/12. Och Dalarnas läns föreställning, som arbetas fram under 2012, ges under 2013.
– Vi i Uppsala län har bara påbörjat vårt arbete. Hur den föreställningen blir, vet vi inte ännu, säger Petra Eriksson.
Hon har gått en ettårig utbildning i folkdans och danspedagogik vid Eric Sahlström-institutet i Tobo. Nu arbetar hon administrativt vid institutet och med dansprojektet.
Anton Schneider är utbildad danspedagog inom folkdans vid Danshögskolan i Stockholm och har även gått folkdanslinjen vid Väddö folkhögskola – den som numera ges på Eric Sahlström Institutet.
– Det här är första gången staten är med och finansierar en scenisk produktion med konstnärligt fokus på folkdansen. Vanligen utgör folkdans på scenen det nationalromantiska eller folkliga inslaget i olika produktioner, säger Anton Schneider.
Men så är det alltså inte här. Därför har dansen, i den här föreställningen polskan, klätts av sina kläder. Bokstavligen. Dansarna bär jeans och kavaj, träningsoverall, jeansjacka och i något fall...
En föreläsningssituation ska hålla evenemanget under kontroll och lära publiken fakta om polskan, men har svårt att inte lösas upp i dans när musikerna börjar spela.
– Vi lämnar inte folkdansen. Försöker inte ta oss in i någon annan genre. Men vi fördjupar oss, tänjer på gränserna, utvecklar rörelserna, säger Anton Schneider och Petra Eriksson.
Och publiken kan förvänta sig att fördomar och föreställningar om vad folkdans är ifrågasätts, ironiseras över och ställs på huvudet.
Från början var dansarna fyra, men Anna Öberg skadade sig. Nu är det Anton Schneider, Andreas Berchtold och Magnus Samuelsson som dansar.
Och Olof Misgeld och Petter Berndalen som musicerar på viola och fiol respektive slagverk.
En alltigenom manlig föreställning.
– Vi har inte alls fokuserat på genus. Danserna är könsneutrala. Vi hade en audition och det blev de här dansarna som valdes ut, säger Petra Eriksson och berättar att Anna Öberg inte ersätts.
I stället har programmet gjorts om för att passa tre herrar med hopp, lyft och släpp i kroppen.