Genialt gutturalt vansinne

Talsång och recitativ är inga nymodigheter i musikhistorien. Talkör har gjorts förr. Men när manskören Huutajat (skrikarna) bildades 1987 i Uleåborg tog utvecklingen troligen ett kvantsprång.Även om skrikarna spontant verkar hämtade från en supporterklack eller ett demonstrationståg, inser man snabbt att de har många reptimmar och möjligen ett antal paket Alvedon bakom sig. Kontrasten är lika bisarr som briljant.På riktigt, eller?Avgrundsvrålande med ögon på väg ur sina hålor, å ena sidan. Slipad teknik och mönstergill exekution av dirigenten Petri Sirviös fyndiga kompositioner, å den andra. Att de dessutom är gravallvarliga, Men in black-kostymerade och använder fyra megafoner skapar nästan ett magiskt skimmer över dem. Är ni på riktigt, eller?Att möta dessa trettio ursinniga finnar i en mörk gränd skulle jag inte önska min värsta fiende. Men innanför Alfvénsalens trygga väggar blev publiken mer förtjust än chockerad när Huutajat skrek både nationalsånger och vaggvisor på fredagskvällen. Den skruvade framtoningen kompletterades av dynamiska kontraster, driven rytmik, monotona upprepningar och absurda fortissimon av lyriska fraser som "taivas on sininen ja valkoinen" (himlen är blå och vit) och "ikuinen rauha" (evig fred).Huutajat vid Sven Dufvas sidaTill favoriterna hörde vaggvisan Trollmor, Du gamla du fria och H.Y.V.Ä. Dessutom kan knappast någon ha tagit ett utdrag ur Haapavesi stads vision för näringslivet år 2005 på större allvar. För mig har det alltid varitRunebergs hjältemodiga Sven Dufva och general Sandels. Men frågan är om inte Huutajat tar plats vid deras sida som finsk sisu i dess mest förädlade form.