Giacometti var besatt av människohuvuden
KRÖNIKA. Hon kommer varje år, och varje år blir hon bemött med samma glädje och beundran. Deborah Warner gästade Théâtre National de Chaillot även denna höst, ännu en gång med sin favoritskådespelerska Fiona Shaw.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Alberto Giacometti var en konstnär som ville sätta skulpturerna i rörelse. Alla som älskar hans berömda L´homme qui marche (Mannen som går), Grande femme (Den stora kvinnan) och de andra avlånga kvinnor och män som han är så berömd för, kan nu besöka den retrospektiva utställningen som visas på Centre Pompidou till och med den 11 februari. Men det är Giacomettis ateljé som står i centrum för utställningen, återuppbyggd i en av salarna, med sina gamla bord och hyllor, där man fortfarande ser spår av färger och anteckningar. Man kan också upptäcka hans besatthet av människohuvuden, som han både ritade och skulpterade, framför allt hans bror Diegos, men även till exempel Simone de Beauvoirs.
Hans surrealistiska försök är rikt illustrerade med poetiska, metaforiska verk som L´Object invisible (Det osynliga föremålet) eller La Boule suspendue (Den upphängda kulan), som Breton var så fascinerad av. Och sedan ungdomsporträtt, foton, anteckningsblock... med den kreativa processen ständigt i centrum - allt bidrar till en mycket levande, rörande och komplett bild av den store konstnären.