Gödslar frikostigt

Band som har den kreativa och kommersiella toppen en bit bakom sig har alla samma problem. De fortsätter att släppa album och turnera, men publiken vill mest höra de gamla dängorna. Valet står mellan att i princip bara köra säkra kort och riskera att bli en nostalgicirkus, eller att blanda upp det gamla med det nya. Scorpions väljer det senare alternativet, tyvärr. Å andra sidan vore det rätt meningslöst att släppa plattor över huvud taget i det andra fallet. Men någon helgjuten konsert blir det knappast när man gödslar så frikostigt med nytt material som Scorpions. Inledande New generation är ett av de positiva undantagen med sin tyngd. Och det är svårt att inte le åt snabba Blood too hot (med sin obetalbara partytext). Men en låt som Remember the good times är ju pinsamt talande på alla upptänkliga vis. På gott humör är de i alla fall, trots flytten från Hovet till Anexxet. Förmodligen blev en större skara fans mätta efter besöket på Sweden Rock i juni och stannade hemma. Jabs är inte alltid närvarande men ler brett emellanåt, pajastrummisenKottak är en skön blandning av Mupparna och Spinal Tap, Schenker eldar på med väderkvarnsrörelser och studsar runt i sidled på bästa lemurmanér medan Meine ser oförskämt glad ut och kan inte riktigt släppa allsångsövningarna (trots lite vek respons). Och mellan färska låtar trängs förstås "oförstörbara" nummer som Bad boys running wild, Blackout och avslutande Rock you like a hurricane. Balladerna slarvas tyvärr bort något, med jobbiga "are you with med Stockholm"-utrop och klåfingrigt spel från Mathias Jabs. Scorpions håller säkert på tills man firar 40-årsjubileum. Men en mer djupdykande kavalkad bland bortglömda pärlor som är mer rock'n'roll än arenasvulst bör man inte vänta med.