Sedan Stockholm Jazz Festival lade ned verksamheten är det ju just inget av den varan i trakterna. Men med den digra utgivning som svenska jazzmusiker har på skiva så är det bara att plocka ihop. Och man kan ju också då få välja inom utbudet vilka man vill höra.
Eftersom det är långt kvar till jämställdhet fortfarande så börjar vi med kvinnorna. Josefine Lindenstrand frontar ett rejält gäng män – och en kvinna – på albumet ”While we sleep”. Hela eminenta Norrbotten Big Band finns där bakom men det är inget tvivel om vem som bestämmer. Hon inte bara sjunger suveränt, alla kompositionerna är hennes också. Basisten Eva Kruse använder det mindre formatet, ”bara” fyra extra musiker. Hennes form av kammarjazz låter alldeles utmärkt och albumet ”On the mo” visar upp en fullfjädrad kompositör och musiker. I bandet också pianisten Christian Jormin. Klangen med oboe och sopransax ihop är också originell.
Kontrabasen och skickligheten har Alfred Lorinius gemensamt med Kruse. Med bandet Stormfågel spelar han sina egna kompositioner, med där finns också hans samarbetspartner annars, pianisten Naoko Sakata samt vokalisten Marie Nilsson, båda oundgängliga för soundet.
Vad vore en jazzfestival utan saxofoner. Linus Linblom blåser lur så det står härliga till på ”Sanctuary med rötterna stadigt i den klassiska jazzmyllan. Med bland andra pianisten Carl Bagge gör han ett mycket gott hantverk. Det gäller också Björn Almgren (i Augustifamiljen till vardags) som spelar i Johan Björklund Dynamic Flavours på albumet ”Burning bridges. Det är Björklund som leder bandet i dess vindlande musik. Veteranbasisten Ove Almgren har med sig saxofonisten Thomas Gustafsson och trummisen Ander Kjellberg på ”Bits and pieces”, tillsammans är de en samspelt trio som ligger i hårt från start.
Bazar Blå fortsätter på ”Twenty” att blanda in folkmusikaliska element i sin jazz. Eller om det är tvärtom. Bas, slagverk och nyckelharpa bildar en alldeles perfekt harmoni. Björn Meyer, Johan Hedin och Fredrik Gille verkar kunna varandra utan och innan musikaliskt dessutom.
Eftersom detta är en imaginär jazzfestival så kan jag ju som avslutning lägga in fine pianisten Jan Johansson, trots att han gick bort redan 1968. På en ny platta kan man höra inspelningar från Köpenhamn 1959-60 där han spelar med bland andra Stan Getz. Inte illa alls.
Och en riktigt bra festival om jag får säga det själv, givet ett bra väder också förstås.